Tog buss 34 till Tiantandongmens tunnelbanestation strax innan nio på morgonen, men det var tidvis totalstopp i trafiken så jag var lite orolig att jag inte skulle hinna fram till 9 Dragon Hostel till klockan 10.00 som jag kommit överens med Viktor om. Trafiken lättade dock i den riktning jag åkte så jag var framme vid tunnelbanan efter en dryg halvtimme.
Sen var det raka spåret sex stationer norrut till Zhangzizhonglu nära det vandrarhem där Viktor och hans vänner bor och jag var framme cirka en kvart före 10.00. Sen gällde det att hitta dit också, vilket inte var helt lätt! Hade från nätet skrivit ut en sida med uppgång C och en beskrivning därifrån, men nu fanns en ny uppgång D som verkade ligga närmare så jag provade den.
Jag hade med mig adressen till vandrarhemmet på kinesiska och frågade någon som pekade åt höger och jag gick ditåt, men såg inga skyltar som stämde. Frågade sedan en man som menade att jag skulle gå tillbaka och han tog min utskrift och föjde med. Han berättade att han lärt sig engelska på universitetet för 20 år sedan, men att han aldrig pratat engelska sedan dess eftersom han inte behövt göra det i sitt arbete. Bara på fem-tio minuters promenad märkte jag hur han pratade bättre och bättre och efter att ha frågat några på vägen stod vi utanför 9 Dragon Hostel exakt på minuten klockan 10.00 och jag tackade honom för hjälpen och för en mycket trevlig pratstund!
Viktor dök upp efter några minuter och vi pratade om Beijing i väntan på att hans kompisar skulle komma. De hade fått frukosten serverad lite för sent och efterhand dök de övriga tre också upp. De ville gärna bekanta sig med tunnelbanan och se något av marknadsvaruhusen. Det var i princip bara rakt över gatan till en av nedgångarna till Zhangzishonglus tunnelbanestation och de köpte biljetter kontant i maskiner för 2 yuan/kronor styck. Man kan bara betala med minst 5 yuan så man får växel i form av mynt som är bra att ha till nästa tunnelbanefärd. Eftersom vi var på linje 5 tyckte jag det var enklast att åka sex stationer söderut till Tiantandongmen och sedan ta uppgång A2 och promenera över bron som går över Tredje ringvägen. Därifrån har man också en bra utsikt över Hongqiao och man ser även Himmelens Tempel som är en av de sevärdheter killarna ska besöka senare och Hongqiao ligger alldeles vid östra ingången dit.
Vi promenerade in en av sidoingångarna och hamnade i elektronikavdelningen där det nästan blev stopp hos första försäljaren. Just elektronik och minneskort är jag inte så där hemma på för jag brukar inte köpa det i Kina. Vissa USB-minnen är ren bluff, men minneskorten till kameror såg OK ut och var förpackade på rätt sätt. Samtliga fyra gillade Hongqiao mycket skarpt och tänker åka dit en heldag och handla under sina närmare två veckor i Beijing. De ska sedan vidare till Tokyo i två veckor och där är det helt andra priser som gäller! De har nu klart för sig vilka priser som gäller på Hongqiao och liknande. Exempelvis märkesjeans 80-100 kronor, märkeströjor 30 kronor, skor 50 kronor, plånböcker och bälten 30 kronor, märkeskalsonger 10 kronor och strumpor 4 kronor paret.
Efter att ha gått runt och pratat med försäljarna intog vi lunch i snabbrestaurangen på bottenvåningen i den alldeles bredvid liggande Tianya Hongqiao Market som i princip är likadan fast i en nyare byggnad. Vi var tre som åt varsin jättetallrik med strimlat kött, morötter och grönsaker med ris - det är helt omöjligt att äta upp allt. Denna tallrik tillagas medan man väntar och kostar 10 kronor och till detta drack vi varsin stor kinesisk öl på 64 cl som kostade hela 5 kronor. Vi tyckte alla att både maten och ölen var supergoda! De övriga två valde lite andra rätter och drycker, men priset var ungefär detsamma och de var lika nöjda med smaken.
Efter lunchen tog vi en kort promenad i Tianya-marknaden och även i det närliggande leksaksvaruhuset, men nu vet de hur man tar sig dit och de skulle lägga en heldag på shopping senare. Himmelens Tempel ska de besöka när en femte kompis ansluter om några dagar så jag föreslog buss 34 till Panjiayuans loppmarknad som ligger mycket nära. Normalt är det lördag eller söndag som gäller för besök där, men nu finns även en gigantisk torsdagsloppis som jag nästan tycker är ännu roligare att besöka. De nappade på förslaget och fick då även testa en kinesisk buss. Har man trafikkort som jag har kostar det 40 öre att åka buss, men om man inte har det betalar man helt enkelt med en 1-yuansedel (eller mynt) som man lägger i en liten låda när man går ombord.
Det tar väl tio minuter till Panjiayuan och det var lite ovanligt att vi alla fick sittplatser på bussen! Vi gick först till den tillfälliga loppmarknaden dit vanligt folk på torsdagar kan komma gratis och sälja vad de vill. Ett par av killarna hittade faktiskt coola solglasögon för en femtiolapp. Om det var billigt eller inte har jag ingen aning om. Nu hade även nästan alla fasta försäljare öppet, vilket de tidigare bara hade lördagar och söndagar. Dessa dagar är det förhållandevis många utlänningar som besöker marknaden, men denna eftermiddag såg vi inte en annan västerlänning.
Enklast hade sedan varit att ta buss 34 tillbaka till Tiantandongmen och raka spåret med tunnelbanan tillbaka, men det är svårt med bussar i Beijing och Viktor och hans kompisar tänker använda tunnelbanan, vilket jag tycker är mycket klokt! Den är precis lika enkel att använda som t ex i Stockholm, Paris eller London och allt är skyltat även på engelska. Panjiayuan kommer att få en tunnelbanestation inom kort, men just nu gällde det att gå cirka 700 meter norrut till Jinsong som är södra ändstationen för linje 10.
På vägen dit passerar man Glasses City som är ett helt enormt varuhus i sex våningar som bara säljer glasögon och tillbehör. Det finns t o m specialaffärer för bara glasögonfodral och affärer som säljer utrustning för synundersökningar och även operationer. Jag har bara läsglasögon själv, men jag har träffat en svensk familj här som bekostade hela sin resa med att köpa sina glasögon här. Det är bara att ta med sitt “recept” eller själva glasögonen och välja bågar så har man i regel glasögonen senare samma dag eller senast nästa dag. Priserna ligger på ett par-tre hundra för glasögon som kostar upp emot fem tusen kronor i Sverige. Dock rekommenderar jag att man har med sig någon som pratar mandarin, för här finns i princip ingen som pratar engelska. Viktor och jag gick och pratade lite och kom ifrån de övriga tre och de hade också kommit bort från varandra, men efter en halvtimmes letande på de olika våningarna hittade vi en efter en. Ett par av killarna hittade solglasögon här också fast ett par tior dyrare än på loppmarknaden.
Sen var det bara att gå den korta biten upp till Jinsong och köpa biljetter, fast innan dess tittade vi in i en elektronikaffär för att jämföra vad minneskorten till kameror kostar där. Det var lite för mycket jämfört med Hongqiao, men det var mest för att veta vad som gäller.
Killarna köpte sedan sina biljetter i maskinerna och gick igenom säkerhetskontrollen. Sen sa vi adjö, åtminstone för denna gången! Vi har en fundering på att nästa vecka genomföra det som jag tycker är den absolut häftigaste upplevelsen jag gjort i Beijing. Vi får se hur det går med det!
Handlade sedan i det japanska varuhuset vid Jinsongstationen och tog buss 28 två stationer söderut för benen var rätt trötta och ryggsäcken rätt tung efter handlingen.