Idag var det dags för en långlunch med många vänner på en restaurang jag besökt tidigare. Det är en kinesisk restaurang som serverar italiensk mat och ägaren och hans fru är våra vänner sedan länge. Restaurangen ligger mycket nära Andingmens tunnelbanestation (linje 2) och vi var framme strax innan 12.00 efter att först ha gjort ett besök i en bokhandel där jag bl a hittade en helt aktuell plastad karta över Beijing för 15 yuan/kronor. Den kommer ut varje år med nya uppdateringar i detta ständigt förändrade Beijing och jag har ett par tidigare årgångar, men det händer så mycket på ett år så det är perfekt att ha den senaste upplagan.
På restaurangen väntade några av vännerna redan och de andra kom efterhand, det är inte helt lätt att köra bil och hålla tider i centrala Beijing. Efter att ha hälsat på alla (jag känner nog hälften sedan tidigare) var det dags att börja äta. Förrätterna var en god soppa och en stor tallrik blandade grönsaker toppade med tunna laxfiléer.
På denna restaurang äter man alltså inte på traditionellt kinesiskt vis där man delar all mat från gemensamma skålar utan här beställer och får var och en sina egna rätter.
Det var åtminstone sex andra som pratade utmärkt engelska, bl a en vän jag träffat vid alla besök i Beijing, men vi satt så långt ifrån varandra så det blev ingen tid att prata alls. Fast det gör inte så mycket för vi ska träffas om ett par dagar då jag förhoppningsvis ska visa honom hur man gör en god pizza i ugnen! Även han och hans fru har en ugn av samma slag som i Sverige, vilket annars är extremt ovanligt i Kina.
Jag satt tillsammans med en man från Finland som jag aldrig träffat tidigare och hans kinesiska fru och deras drygt två år gamle son och vi hade mycket intressanta samtal samtidigt som vi njöt av den ljuvliga maten. Vi valde pepparstek som var härligt kryddad och helt perfekt enligt min mening. Till detta drack vi ett mycket gott rött vin från Sicilien som ägaren av restaurangen generöst bjöd på till alla gästerna.
Till efterrätt blev det glass och kaffe som också var mycket gott. Efter cirka tre timmars lunch var det dags att avsluta, men våra finländsk/kinesiska vänner bjöd med oss hem till deras lägenhet för att se hur de bor och vi tre, restaurangägaren och hans fru samt en annan vän hängde med. Familjen bor helt fantastiskt på 22:a våningen i en 30 våningar hög skyskrapa i Sanlitunområdet med en enorm utsikt. Nu är jag så hemma i Beijing så jag visste exakt var jag befann mig – Twin Towers vid Silk Market, World Trade Center, CCTV-byggnaden och de har t o m utsikt rakt ned mot Workers Stadium som är Beijings största arena för idrott (Fågelboet används inte till idrott längre).
Jag fick en grundlig visning av lägenheten av min nye finländske vän som bott och arbetat i Beijing i snart 20 år. Han och hans kinesiska fru har snart varit ett par lika länge och gifta sedan 1997 och nu har de en helt underbar son som är snart två och ett halvt år gammal (född på julafton 2007). Det var fantastiskt att se honom springa runt med omväxlande mammas eller pappas Iphone och spela olika spel och puzzel och visa för den exotiske gästen från Sverige. Speciellt kul var “Carl talks” där programmet i Iphonen upprepade vad han sa. Han är redan vid denna låga ålder tvåspråkig och pratar redan bättre mandarin än sin pappa och både förstår och pratar mycket bra engelska.
Även lägenheten var fantastisk, 272 kvadratmeter och hur många rum det var räknade jag inte ens. Det är dock 272 “kinesiska kvadratmeter” så det stämmer inte riktigt med “svenska kvadratmeter”. Vi diskuterade just detta och var helt överens om att man ska dra bort 15-20 procent för att få det enligt europeiska mått. Det är så att i Kina räknar man även vissa gemensamma utrymmen som korridorer och trapphus i lägenhetsytan. Efter en trevlig stund med bl a gott te från Taiwan blev vi körda hem av restaurangägaren och hans fru och efter den långa och mättande lunchen blev det sedan bara en mycket enkel och sen middag innan det var dags att sova.