I morse sprang jag den längsta sträckan hittills under denna Beijingvistelse och det blev drygt 40 minuter längs de olika gångarna och vägarna inom bostadsområdet. Det kändes skönt att inte springa samma varv gång på gång utan denna gång blev det bara improvisationer vid varje vägval. Löpningen kändes bra, men direkt efter kände jag att jag inte var helt kurant, det kändes helt enkelt som en förkylning är på väg att bryta ut!
Vi hade dock bestämt oss för att åka till nordvästra Beijing för att hämta en ny dator som nu skulle vara installerad och klar. Tog en taxi till Jinsongs tunnelbanestation som i dagsläget är den närmaste. Det tar i och för sig inte så lång tid att promenera dit, men med tanke på att jag inte kände mig helt OK tog vi en taxi och en sådan resa klarar sig alltid med minimibeloppet tio kronor (man kan också ta en buss som kostar antingen en krona kontant eller 40 öre med rabattkortet.
Linje 10 går från Jinsong i sydöst till Bagou i nordväst och eftersom vi har vänner som bor just där vet jag att denna tur tar cirka 45 minuter. Den helt enorma elektronikmarknaden Zhongguancun ligger precis innan Bagou alldeles i närheten av Beijings största och mest kända universitet, Beijing University.
Innan vi kom dit hoppade vi dock av tunnelbanan vid Zhichunlu och tog linje 13 en station norrut till Wukokou. Linje 13 är en tunnelbanelinje som fakstist går ovanför marken och det var första gången jag åkte denna linje. Anledningen till denna lilla avstickare var att vi skulle titta in till MiMiShan CoffeeBar som drivs av kalmariten Krister Blomberg. Jag hade tänkt äta lunch där i form av Spagetthi Bolognese, men med tanke på förkylningen ville jag hellre ha något ordentligt kryddstarkt så vi tittade bara in som hastigast i MiMiShan som ligger på sjätte våningen i byggnaden man ser rakt över gatan när man kommer upp från tunnelbanan.
Jag kommer att titta in där vid ett senare tillfälle och då skriva lite mer om bl a baren, men idag åkte vi två våningar ned till en koreansk restaurang och jag valde det mest kryddstarka de kunde erbjuda, ris, kött, sås, grönskaker och kryddblandning, i en stor stengryta. Det var mycket gott och svetten rann nästan av alla kryddorna så jag hoppas jag svettades ut förkylningssymptomen. Lunch för två personer med en stor koreansk öl gick till 71 yuan/kronor totalt och det tycker jag är OK, även om det naturligtvis är betydligt dyrare än om vi valt något enklare ställe.
Sen blev det en mycket kort resa med två linjebyten innan vi var framme vid Zhongguancun och på åttonde våningen i den största marknaden Hailong hittade vi stället där vi skulle hämta datorn. Vi stannade där en bra stund medan lite ytterligare installationer gjordes och även ett litet tillägg med ett trådlöst nätverkskort i datorn plus några andra installationer av program på både mandarin och engelska. Jag blev lite förvånad över att priserna var betydligt billigare än i Sverige, för när jag tidigare kollat i de vanliga varuhusen har det varit ungefär samma priser som i Sverige.
Sen var det vara att bära iväg dator, router och skärm, men vi bestämde oss för att “kosta på” oss en taxi hela vägen tillbaka och taxiresan tog väl cirka en och en halv timme trots att rusningstrafiken inte kommit igång och kostnaden var drygt 70 kronor vilket det kändes värt! Jag börjar känna Beijing så bra nu att jag tycker taxicahuffören valde fel väg vid ett par tillfällen, men det var fint att åka förbi Olympiaområdet och återse The Birds Nest och The Water Cube! Dit ska jag åka en kväll och ta lite bilder för alla säger att det är så vackert på kvällarna och jag har tidigare bara varit där på dagtid!
Den nya datorn kör vi igång vid ett senare tillfälle så kvällen tillbringade vi med diverse andra aktiviteter plus en god middag. Drack dessutom några kinesiska starkvaror och en ny kinesisk förkylningsmedicin jag inte testat tidigare och jag vet inte vad det var som hjälpte, men sent på kvällen kände jag mig helt OK igen och hade inga förkylningskänslor alls!