Det blev en händelserik dag på Nanao Island och vi började med frukost klockan 08.30, fast jag var uppe lite tidigare och fotograferade soluppgången från fönstret i rummet på sjunde våningen. Tyvärr var jag lite för sent ute, men jag tror inte det blivit så mycket bättre bilder tidigare, för det var rätt disigt så tidigt på morgonen! Frukosten var en typisk kinesisk med ångkokta bröd, några friterade bröd plus diverse mjölk, youghurt, te och grönsaker.
Soluppgången sedd från Gulf Hotell på Nanao Island 2011-02-07
Vi åkte först till en park där det finns diverse sevärdheter och man kan även vandra runt på sandstranden nedanföroch leta efter fina stenar som hela tiden spolas iland. Alla letade inte efter stenar utan jag träffade en familj som var ute efter ett extremt litet kräftdjur som jag tyvärr inte vet namnet på!
Strand på Nanao Island där det gick att hitta mycket vackra stenar som spolades iland
Här kommer en bild på detta minimala djur som en av sönerna visar mig!
Märkligt nog träffade jag i parken en av papporna till ett par pojkar som ville bli fotograferade på färjan igår, men jag kände först inte igen honom när han skrattande kom emot mig, men jag kände igen en av sönerna.
Detta vackra och märkliga träd växer uppe på en del av en gammal befästning på Nanao Island
Kina har ju haft ettbarnspolitiken sedan cirka 30 år tillbaka, men detta har efterhand luckrats upp så minoritetsfolk får skaffa två barn, bönder på landsbygden som får en flicka som första barn får skaffa ett barn till och det senaste är att att om två personer som båda är ensambarn gifter sig så får de skaffa två barn! Hankineserna är majoritetsbefolkningen i Kina med över hälften av invånarna, men det finns även ett drygt femtiotal andra folkgrupper och i detta område bor det flera sådana folkgrupper så här är det vanligt med flera barn. Man börjar nu t o m se i Beijing att familjer har två barn för det är många som är födda på 1980-talet som hunnit gifta sig och skaffa två barn!
Vindkraftverk finns överallt på Nanao Island
Efter besöket i parken åkte vi in till en liten stad i närheten eftersom vi eventullt skulle äta lunchen där. Det var något tips om en speciell restaurang på en blogg och den blev godkänd så klockan 12.00 inmundigade vi vår stora lunch där. Alldeles för mycket mat och det tar alldeles för lång tid tycker jag, närmare två timmar denna gång. Dessutom tycker jag inte alls att maten här i södra Kina är lika god som i Beijing. Den är alldeles för lite kryddad och de olika fiskrätterna är helt smaklösa jämfört med t ex fiskrätter från kryddstarka Sichuanprovinsen.
Vi hade även tid till en kort promenad i den lilla staden och nedan kommer tre okommenterade bilder som går att klicka på för att se en större bild.
Efter lunch var det buss till ytterligare en sevärdhet i en liten stad där jag tog rätt många bilder. På Nanao bor väldigt många militärer och de har här en utbildningsplats sedan urminnes tider. Jag skriver inget mer om det nu utan det får bli mer i en särskild artikel på en annan sajt senare om denna lilla unika subtropiska ö. Kul var alla småpojkarna som ville bli fotograferade med denna ”lao wai” dvs utlänning som måste vara extremt ovanlig att se här. En del tappar faktiskt hakan totalt och kan gå och följa efter i flera minuter och bara titta.
På bilden ovan syns “The Military Testing Stone” som rektryterna skulle prova att lyfta över sitt huvud. Den väger 119 kilo så jag vågade inte ens prova att lyfta den!
Jag tror inte dessa barn sett en västerlänning tidigare och de tog många bilder med sina mobiltelefoners kameror
Sista anhalten innan hotellet var en utsiktplats på Nanao där det gick att få bra bilder över viken och intilliggande öar och det var många trappor att gå upp och ned, men det var vackra och intressanta vyer. Det var många ungdomar i rörelelse så det var bara att ställa upp på ett antal ytterligare fotograferingar. Nedan kommer några okommenterade bilder från utsiktsplatsen!
Tillbaka till hotellet var vi vid 17-tiden, men vi gick direkt ned på stranden för att ”tvätta fötterna” i den inkommande vågorna, vilket är ett populärt folknöje, trots att vattnet är rätt kallt vid denna årstiden. Jag brukar inte bada i havet så mycket, men jag kan tänka mig att det var 16-17 grader eller något i den stilen i vattnet. Nedan kommer tre bilder från stranden denna kväll, det går att klicka för att se en större bild!
På kvällen var det sen gemensam middag på en lite flottare restaurang i närheten, men för mig var maten en besvikelse. Det är så att man beställer in ett tiotal rätter som alla runt bordet sedan delar på och snurrar runt på en stor glasskiva, så ingen beställer sin egen rätt, om man gör det förstår i regel ingen vad man menar.
Sedan var det fyrverkerier och avslutande promenad, men jag avvek till hotellrummet efter fyrverkerierna. Promenaden klarade jag av igår och det finns ärligt skrivet inte så mycket intressant att kolla på i denna lilla turistort på kvällarna under lågsäsong som det är nu! Jag kan tänka mig att det är ett helt annat folkliv här under vår, sommar och höst!
Hallå Stenborg!
Jag har funderat på en sak när det gäller bilderna, när du har tagit bilder på folk så gör dom ofta churchills v tecken. Jag trodde det var ett mer västerländskt tecken men kanske väldigt vanligt i Kina?
M v h Robin, Olofström
Hej Robin!
Ja, det är extremt vanligt i Kina att många gör V-tecknet när de ska fotograferas! Det syns ju också på många av mina bilder och barnen börjar mycket tidigt med detta och jag har sett det många gånger i de tecknade barnprogrammen, som jag faktiskt brukar kolla ibland för att lära mig mer mandarin!
Enligt de jag frågat är det inget ursprungligt kinesiskt utan har växt fram efterhand, men jag skulle gissa att det är betydligt mer vanligt i Kina än i andra länder, speciellt är det kvinnorna och barnen som gör tecknet när de blir fotograferade!
Jag har kollat lite efter information på nätet också och det finns lite olika teorier om hur detta spridit sig. Det började med Churchill och sen kom John Lennon och Richard Nixon gjorde ju ofta tecknet så han kanske gjorde det även vid besöket i Beijing 1972 när han träffade Mao Ze Dong.
En annan teori är att det spreds via den amerikanska konståkerskan Janet Lynn som ofta gjorde V-tecknet under OS i Sapporo 1972 och blev omåttligt populär i Japan under OS. Därifrån ska det sedan ha spridit sig senare vidare till Kina och övriga Asien!
Vad tecknet egenligen betyder för kineserna har jag också frågat om och vanligast svar är det helt enkelt betyder att “jag är lycklig eller glad och mår bra!”