God lunch på Sichuanrestaurang

Idag på förmiddagen var det hemmadag med bloggskrivande och annat arbete plus lite avkoppling i solen på balkongen!

Tvätt av plexiglastaket över nedfarten till garaget

På förmiddagen tog jag ovanstående bild (klicka för större) på tre damer som tvättade det enorma plexiglastaket över nedfarten till garaget. Det görs nog ungefär varannan månad och de höll åtminstone på i några timmar. En av dem är en otroligt trevlig dam som brukar skura trapporna och hämta soporna utanför lägenheten varje dag.

Vid halvtolvtiden tog vi en taxi  till en Sichuanrestaurang som ligger ett par hundra meter från Jinsongs tunnelbanestation. Taxiresorna till Jinsong klarar sig alltid för minimibeloppet 10 yuan/kronor. Restaurangen heter Mei Zhou Dong Po Restaurant. Det är en kedja med restauranger som finns både i Beijing och på andra platser i Kina och detta var säkert en av de mindre restaurangerna i kedjan i Beijing. Vi kom innan lunchrusningen och hade inga problem att få bord, men när vi gick därifrån satt det många gäster och väntade på bord, vilket inte är helt ovanligt på vissa populära restauranger i Beijing.

Maten var fantastiskt god, som alltid när det gäller den kryddstarka Sichuanmaten och vi valde fyra olika rätter som vi delade. Missade tyvärr att ta en bild på maten, godast var faktiskt den oljiga soppan. Jag brukar inte gilla soppor så mycket, förutom ärtsoppa och köttsoppa i Sverige, men i Kina är i princip alla soppor goda och kineser beställer oftast inte någon dryck till maten utan dricker bara soppor och lite te innan maten. Totalt kostade maten bara drygt 50 yuan/kronor för två personer trots att det är en hyfsat “fin” restaurang!

En intressant detalj med restauranger i Kina är att man kan ta med sig både mat och dryck om man vill och det ses inte alls som något konstigt. Två män vid bordet framför mig halade upp både läskburkar och en halvliter kinesisk sprit som de ställde på bordet och sedan skålade friskt med! Det är helt naturligt att man kan göra så och lika naturligt är att begära att få med sig resterna av maten i små frigolitbehållare som man sedan får i en plastpåse.

Vissa kineser verkar tåla hur mycket sprit som helst, medan andra knappt tål motsvarande en svensk folköl. Det lär vara något enzym i kroppen som saknas hos många asiater och som gör att de blir mycket dåliga om de dricker alkohol. Men de män som kan dricka, kan dricka kopiösa mängder och när man säger “ganbei” dvs skål så betyder det egentligen “botten upp” och som utlänning på fester händer det ibland att man måste “hänga med” i allt skålandet, men jag har faktiskt klarat mig rätt bra ifrån detta just när det gäller den kinesiska spriten.

Mei Zhou Dong Po Restaurant

Så här ser restaurangen ut från utsidan och en våning upp finns en restaurang med bord för två-sex personer och våningen ovanför finns större rum som är till för större sällskap som kommer och vill äta. Exakt så fungerade det även under vår resa i södra Kina och eftersom vi var 13 personer fick vi alltid ett eget rum vid lunch och middag och alla rätter serveras på ett snurrbart glasbord ovanpå själva bordet, så att man kan snurra runt och plocka till sig den mat man vill ha.

Det finns flera alterantiva bussar tillbaka hem från restaurangen, men eftersom jag skulle hem själv valde jag att promenera! Delvis var det på gator där jag inte varit tidigare och det är alltid intressant att se folklivet. Fascinernade är också att se de små obemmannade bankfilialerna som är öppna dygnet runt där man kan gå in och ta ut pengar i bankomater. Såna hade varit sönderslagna och vandaliserade efter några dagar i Sverige, men här finns de överallt. Ungefär samma känsla som när jag var i Japan och Sydkorea med alla varumaskiner där man kunde handla mat och dryck dygnet runt och de kunde stå på de mest konstiga platser. Ingen som helst risk för skadegörelse eller vandalisering som i Sverige.

Jag känner mig totalt trygg i alla sammanhang i Beijing, även om jag går hem sent en kväll i mörker (gatubelysningen är inte lika bra som i Sverige). I Karlskrona vågar väl knappt någon längre ens gå ensam genom Hoglands Park efter mörkrets inbrott och definitivt inte under nattetid?

Eftersom det var torsdag lät jag promenaden gå förbi Panjiayuans loppmarknad och jag gillar dessa torsdagsmarknader mer än lördagar och söndagar. Torsdagarna kan vem som helst komma dit och sälja utan kostnad om det är begagnade prylar man säljer. Det var dock en hel del som sålde blandat nytt och gammalt och de får betala någon obetydlig avgift på en tia eller liknande. Där var många säljare jag aldrig sett tidigare och jag kollar som vanligt efter gamla vykort, men det fanns absolut ingenting i den vägen, eller så hade de redan blivit köpta tidigt på morgonen.

Torsdagsloppis på Panjiayuans loppmarknad i Beijing den 3 mars 2011

En bild från Panjiayuans loppmarknad idag torsdag och det var de här raderna med kanske fyra- femhundra säljare jag var intresserad av, men jag hittade inget intressant

I övrigt går jag här i spänd förväntan och väntar på fjärde delen i Expressens tramsserie “Dilemmat” som jag skriver om varje dag på Karlskronabloggen! Det är spännande saker som händer mellan paret Elin och Simon i Dilemmat och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det har blivit mest av det förstnämnda! Detta måste väl vara det absolut i särklass mest korkade alster en svensk tidning någonsin producerat? Kanske skrivet av en tolvårig prao-elev för det är väl ungefär den intelligensnivån på texterna och jag kan tänka mig att elva- tolvåringar kan ha den typen av konversation på skolgården.

Jag förstår helt Expressens “dolda agenda” bakom serien, dvs att de vill få människor att “tycka rätt” precis på samma sätt som när de kommunisktiska diktaturerna i Östeuropa styrde medierna, men serien är ju så totalt vansinnigt urlöjlig att den får komplett motsatt effekt och har väl redan blivit något av “Årets Skämt” på Flashback, Facebook och liknande sociala medier. Det finns redan hundratals varianter med alternativa texter i pratbubblorna som cirkulerar på nätet, men jag tycker faktiskt fortfarande att originalet är mest komiskt!

Speciellt de två artiklar där chefredaktören på tidskriften Expo fått kommentera innehållet har lyft komiken till helt otroliga nivåer! Kommentaren till “del 1” var nog bland det mest korkade jag någonsin läst! En vuxen kvinna låser in sig på toaletten och det kommenterar Expo med att “det är bra att Elin tar debatten”, fast det stämmer ju å andra sidan helt med det beteende de sju dåvarande riksdagspartierna hade innan valet i september 2010.

De sa att de skulle “ta debatten” innan valet, men alla sju valde att låsa in sig på toaletten och bara “debattera” med varandra!

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.