Idag på morgonen drog jag på knäskyddet igen och försökte springa! Det gick fint några hundra meter, men sen kom smärtan tillbaka, dock kändes ingenting när jag promenerade. Var precis på väg att ge upp efter mindre än tio minuter när jag märkte att det inte gjorde så ont längre så jag fortsatte att omväxlande springa och gå i exakt på sekunden en timme!
Hur långt jag kom på den timmen tänker jag inte berätta, men GPS:en visade i alla fall att jag skulle klarat maxtiden för Stockholm Marathon om jag hållt samma fart i 42195 meter, så man behöver alltså inte vara särskilt vältränad för att klara att fullfölja Stockholm Marathon! Får se hur det känns i morgon bitti, skulle vara kul att kunna springa, jogga och gå en timme och se hur mycket längre jag kommer nästa gång!
Mitt i bilden (klicka för större bild) kommer en rolig man som springer extremt sakta och dessutom baklänges ungefär halva tiden och jag ser honom nästan varje morgon från balkongen! Men allra längst upp vid den stora fontänen vid huvudingången kommer det en annan löpare som knappt går att urskilja.
Det är bara den haltande och dåligt tränade utlänningen som kommer med sitt stora blå skydd om vänster knä! Fast det var skönt att kunna få en flaska iskallt vatten nedkastad, ska man springa mer än 20 minuter i denna värmen måste man ha vatten med sig.