Fredag 28 november 2008
Idag hade vi fått samma idé om att vi skulle ta oss in till centrala delarna av staden och kolla runt lite på några ställen där jag inte varit tidigare. Dessförinnan testade jag dock att göra fattiga riddare (eller kanske heter det rika riddare när man använder ägg tillsammans med mjölken). De smakade faktiskt precis som hemma i Sverige!
Fattiga (rika?) riddare gjorda i Beijing
Efter frukosten tog vi en buss till tunnelbanestationen Puhuangyu som ligger söder om Himmelens Tempel. Det är en intressant stadsdel eftersom den innehåller de första husen där vanliga kineser själva kunde få tillstånd att köpa och själva äga sina lägenheter. Det är stora områden med 20-våningars skyskrapor som idag ser lite nedgångna ut om man jämför med alla nybyggen. Vi steg av tunnelbanan vid Zhong Zizhong Lu där jag varit vid ett tillfälle tidigare och jag kände igen mig direkt. Det är en mycket bred aveny med småaffärer på båda sidor, men mest för kineser. På en sidogata här kan man även vandra söderut till Jinshangparken och få en underbar utsikt över Förbjudna Staden. Vi tog dock in på en tvärgata åt norr i stället. Gatan heter Nanluoguxiang och är en mycket speciell gata i ett hutongområde som innehåller massor av småaffärer och små barer. Hittade t o m ett minimalt hotell på gatan där rummen kostade 230 Yuan per natt. På gatan finns även Beijings minsta bar på tolv kvadratmeter. Tyvärr var det stängt så jag kunde inte se hur den såg ut invändigt.
Bakom dessa dörrar finns Bejings minsta bar på tolv kvadratmeter
Den av affärerna på gatan som jag framförallt ville titta på var ”Plastered 8” som ägs av engelsmannen Dominic Johnson-Hill. Han kom till Beijing för 14 år sedan när han bara var 21 år gammal och bestämde sig för att stanna och han lever nu med sin familj i detta hutongområde tillsammans med kinesiska familjer. Dominic blev väldigt känd för knappt tre år sedan då han plötsligt kom på idén att trycka T-shirts med typiska Beijingmotiv. Det var dock inga turistmotiv, utan han började med en t-shirt med ett förstorat kvitto på en tunnelbanebiljett och en annan med motivet ”1,20 Yuan per kilometer” som alla taxibilar tidigare hade på sidorutorna (numera kostar det 2,00 Yuan per kilometer). Det blev en omedelbar succé och Dominic syns ofta i CCTV International och har även fått pris i England som årets utlandsentreprenör. Priset på tröjorna ligger på cirka en svensk hundralapp så det är mest utländska turister som handlar i affären.
Interiör från Plastered T-shirts 8 på No. 61 Nanluoguxiang
Antar att detta är en av Dominics två döttrar som satt och klippte papper, medan den yngre dottern togs omhand av en kinesisk granne som jobbar i affären. Både flickorna pratar helt perfekt mandarin (rikskinesiska).
Det finns många trevliga affärer på denna gata. En DVD-shop var specialiserad på filmer från 1910-1960 och här fanns nog varenda såväl kinesiska som amerikanska filmer från dessa år, men tyvärr var sorteringen av filmerna rätt bristfällig så det var svårt att hitta vad man letade efter. En annan affär hade specialiserat sig på tändsticksaskar med motiv från Kinas historia. Många väldigt vackra askar som kunde varit trevliga att ge bort som presenter, men när numera knappast någon röker så känner jag knappt någon som använder tändstickor. Passade även på att testa en kinesisk youghurt som man alltid köper i små porslinskrus och sedan dricker med sugrör. De kostar tre kronor styck och är mycket goda.
Kinesisk youghurt i porslinskrus som är mycket god
Kände faktiskt av den långa löpningen och ännu längre promenaden från igår. En härlig ”träningsvärk” på framsidan av låren nästan som dagen efter ett marathonlopp och det kändes varje gång jag gick nerför trappor. Skönt att vara igång igen och nu ska jag försöka springa varannan dag, så i morgon bitti blir det helt klart en ny löptur i omgivningarna.
Efter besöket på den trevliga Nanluoguxiang vandrade vi ner till Shichahaiområdet med de tre smala sjöarna Qianhai, Houhai och Xihai som är ett mycket trevligt promenadstråk. Det är ett av de områden i Beijing där den ursprungliga hutongbebyggelsen har sparats och här kan man även åka runt i kinesisk cykelriksha och ta en titt inne i själva hutongområdet. Eftersom det var lunchtid passade vi på att besöka en berömd mongoliska restaurang som ligger alldeles vid vattnet och man har en härlig utsikt från andra våningens matsal. Restaurangen heter Kaorouji (eller Kao Rou Ji) och har adressen 14 Qianhai Dongyuan. Vi delade en stor sallad och ett stort fat med traditionellt grillat mongoliskt fårkött. Till detta några tunga hamburgerliknande bröd vardera som man kunde fylla med delar av fårköttet och som dryck blev det en stor öl. Trots att detta är en rätt högklassig restaurang kostade denna måltid inte mer än 103 Yuan för två personer.
Kao Rou Ji. En av Beijings klassiska restauranger med anor från 1849 som är specialiserad på mongoliska maträtter.
Mongolisk sallad som var väldigt god
Fårkött blandat med bl a lök (missade tyvärr att ta en bild på de ”tunga” bröden som man kunde lägga en del av köttet i)
Efter maten tog vi en promenad längs strandpromenaderna som under sommaren är fulla med folk som äter på restaurangerna och barerna i detta område som nog är ett av de vackraste i Beijing. På andra sidan vägen hittade vi sedan en buss som gick till Guomao och därifrån tog vi en taxi tillbaka efter en händelserik dag.
En bild tagen från en av strandpromenaderna i Schichahaiområdet. En vacker liten ö som ligger i sjön och i bakgrunden syns bland annat det väldiga Trumtornet.
Med tanke på den sena lunchen blev det bara en lätt middag och sedan försökte jag kolla på DVD-filmen Daddy Daycare med bl a Eddy Murphy, men ögonen ville liksom inte hålla sig öppna utan jag somnade väldigt gott.