Söndag 9 november 2008
Vi hade tidigare hört att det skulle bli kallt och blåsigt denna söndag, men det stämde inte alls. Beijinghimlen var klarblå, tio grader varmt på förmiddagen och ingen vind alls så vi bestämde oss för att ta en tur till Xiangshanparken som ligger ett par mil nordväst om Beijing. Resan från sydost tar närmare två timmar med buss, inklusive ett byte. Efter bytet hamnade vi på en helt proppfull buss och vi stod packade som sillar och det var i princip omöjligt att ens röra sig. Tur man inte lider av cellskräck, för det var på gränsen till obehagligt, speciellt vid varje inbromsning till nya hållplatser. Xiangshanparken är en underbar park som jag besökt tidigare (se tidigare artikel här). Hösten är den tid som Beijingborna framförallt besöker parken för att titta på de röda höstlöven, som är särskilt vackra just i Xiangshan som ligger lite högre än Beijing. Dock har det i Beijing och Kina i övrigt varit en mycket mild höst och det var något som förvånade mig direkt när jag kom hit i lördags – att allt fortfarande är så grönt och fint. Lite gula löv på vissa träd inne i stan, men i övrigt är allt grön och t o m gräsmattorna är vackert gröna. Jag kände igen mig direkt idetta område och vi gick uppför huvudgatan Meimei Liu upp mot ingången till parken. Folklivet var helt enormt och många var redan på väg hemåt nedför gatan men lika många var på väg uppåt.
Folkliv på den lilla huvudgatan som går upp till ingången till Xiangshangparken.
Ingången till Xiangshangparken. På toppen skymtar högsta punkten på 557 meters höjd.
Eftersom klockan började närma sig 13.00 tog vi en enkel lunch på en nudelrestaurang. Sex yuan (kronor) för en stor tallrik eller fyra yuan för en liten portion plus fyra yuan för 60 centiliter öl är ju överkomligt. För min del tog jag en stor portion breda nudlar med fläskkött. Hade inte testat denna variant tidigare, men köttet smakade ungefär som innehållet i svenska kroppkakor och var mycket gott. Nudlar i Kina påminner mer om spagetti eller pasta och inte om den typ av nudlar som vi äter i Sverige.
Stora nudlar med fläskkött var jättegott.
Upp till toppen av Xiangshanparken är det 557 meter, men jag har redan varit där två gånger så vi gick i stället mot en alternativ topp där det fanns en vacker byggnad och där det verkade vara en del träd med röda löv. Trots att det inte var så långt upp så är det väldigt brant och jobbigt. Sista biten fanns det två vägar att välja, vi valde den svåraste som var en mycket brant stig upp och jag lyckades här slå i huvudet rätt rejält i en trädgren på vägen trots att ett ungt kinesiskt par försökte varna mig. Kineser är inte så långa så de klarade denna gren bättre. Uppe på toppen var det en underbar utsikt ner mot den lilla staden och även upp mot toppen. Visst fanns det en del röda löv, men mest gröna och gulbruna, så lite av en besvikelse var det att inte få uppleva de sprakande färgerna som jag hört talas om och sett på bilder. Egentligen skulle hösten i parken varit slut denna helg, men det känns mer som om den just har börjat. Det mest röda som fanns var de papperslöv som användes vid avslutningsceremonin vid OS i augusti och som nu fanns upphängda på några ställen i parken. Man kunde också köpa sådana löv för några yuan och få några stämplar som garanterade att de hade använts vid avslutningsceremonin.
Paviljongen som vi gick och klättrade upp till.
Utsikt från paviljongen ner mot den lilla staden. Den vita byggnaden är Fragrant Hills Hotel.
Vi promenerade sedan nedför berget igen och gick runt lite mellan paviljongerna och tempelbyggnaderna och kollade på folklivet. På vägen nedför huvudgatan passade vi på att handla några grillade majskolvar som smakade mycket gott.
Majskolvar smakade fint på vägen tillbaka.
Vid de olika bussterminalerna var det givetvis kaos när nu alla skulle åka tillbaka från parken, men det var ändå rätt bra ordning och varje bussnummer hade egna köer. Vi fick väl vänta drygt 20 minuter, men det var väl värt väntan att få se de kvinnor som jobbade med att få ombord passagerarna på varje buss. De sprang omkring med megafoner och skrek hela tiden för att skynda på inlastningen av passagerare. Synd jag inte hade en kamera för rörliga bilder med mig! Vi hade bestämt oss för att ta buss 696 tillbaka till närmaste tunnelbanestation, vilket tog cirka en halvtimme. Därefter blev det premiärtur på linje 10 i tunnelbanan. Sedan jag var här senast i slutet av juni är det flera nya tunnelbanelinjer som öppnat och jag ser fram emot att testa dessa framöver, nu kan man ta sig fram i stan på ett helt annat sätt än tidigare. Denna tunnelbanelinjes ändhållplats Jinsong ligger precis vid Huateng Tower, vilket innebär gångavstånd tillbaka, fast vi stannade till vid ett japanskt varuhus där vi brukar handla ibland och köpte vatten och öl. Därefter var det enklast att ta en taxi tillbaka med tanke på att vi hade en del att bära. Annars är det bara cirka 30 minuters promenad, men taxin går bara på tio yuan, vilket är minikostnaden för en taxiresa i Beijing. Innan dess hade jag också passat på att skaffa ett eget kort att använda för resa med buss och tunnelbana. Kortet kosta 100 yuan varav 20 yuan är depositionsavgift för kortet. Så nu har jag 80 yuan att åka för och det räcker rätt länge eftersom en tunnelbaneresa bara kostar två yuan och en bussresa 0,40 yuan. När pengarna på kortet tar slut fyller man helt enkelt på det igen och då åker man givetvis för hela det belopp man sätter in. Som middag fixade vi sedan en stark currykyckling med ris innan det var dags för välbehövlig sömn.