Lasse i Kina

Lördag 31 oktober 2009

Började dagen med en promenad runt i trädgårdarna i bostadsområdet för att ta några bilder på de röda löven som nu börjat komma på vissa träd. Det har varit mycket varmt för att vara i oktober under den dryga vecka jag nu har varit här. Säkert upp mot 15 grader i skuggan och givetvis mycket mer i solen under de dagar solen tittat fram. Mest har det varit typiskt Beijingväder med dis och smog på morgonen men när solen sedan tränger igenom lättar det. Idag var det kanonväder med sol från en klarblå himmel redan på morgonen. Enligt väderprognoserna ska dock vädret nu slå om och i morgon utlovas kallt med mycket regn, alternativt snö, och sedan ska det slå över till klarare och kallare väder nästa vecka.

Efter promenaden tog vi en buss till Sanlitunområdet lite längre norrut. Sanlitun är det område i Beijing där de flesta utlänningarna bor. En av anledningarna är att området är ett av två stora områden med utländska ambassader och de som arbetar på ambassaderna bor i regel i området. Bara några kilometer söderut ser man knappt en enda västerlänning, men i Sanlitun ser man ibland nästan lika många västerlänningar som kineser och här finns populära barer och restauranger i massor. Vi besökte bl en stor galleria med affärer och varuhus som när jag var här senast inte var riktigt klar, men nu var all verksamhet igång och det var kul att gå runt och kolla lite.

Igår var det officiell introduktion av iPhone i Kina och i denna butik fanns ett hundratal iPhone uppställda i butiken så att man kunde prova funktionerna. Priserna är ungefär som i Sverige, men iPhone säljs även på alla marknaderna till betydligt billigare priser, men just elektronik skulle jag aldrig köpa på dessa marknader. Det är ofta ”fake” och saker som inte fungerar om priserna är ”för” billiga.

Här kunde man testa iPhone i Sanlitun

Passade på att titta in lite på Yashow Marknaden som ligger alldeles bredvid. Det är en marknad med nästan exakt samma utbud som Silk Market och marknaderna vid Hongqiao, dvs mest utländska märkesvaror som säljs för en bråkdel av priserna i väst, om det sedan är kopior eller riktiga varor tycker jag är osäkert. Vissa är det definitivt och vissa är det absolut inte. Exempelvis Eccoskor och Timberlandskor är absolut kopior, men de kostar bara 50 kronor paret och är mycket sköna! Märkesjackorna som kostar max ett par hundralappar, t ex Fjällräven, Peak Performance, Haglöfs och Canadian Goose känns helt äkta, men är troligen jackor som sorterats ut p g a mindre defekter eller som tillverkats utanför den riktiga produktionen. Avslutade Sanlitun med att äta lunch på en mycket liten restaurang med mat från Hangzhou i östra Kina (nära Shanghai). Mycket goda nudlar och kött plus lite grönsaker och en öl smakade gott. Jag tycker det är betydligt trevligare att äta på såna här små familjerestauranger än på de mer flotta restarungerna i Beijing.

Här är restaurangen där vi åt en väldigt sen lunch

Tog sedan en kort promenad till tunnelbanestationen Tuanjehu och åkte fyra stationer söderut till Shuangjing och gick upp i en jättelik galleria. Tog hissen upp till biografen på sjätte våningen för att kolla filmen ”MJ” som handlar om förberedelserna för det som var tänkt att bli Michael Jacksons avskedsturné. Inget som egentligen intresserar mig att titta på och jag var lite förvånad att jag inte somnade, men det var nog mest den höga ljudnivån som orsakade detta. Vi kom exakt i tid för föreställningen som började 15.10, men filmen började i olika biografer med 40 minuters mellanrum. Filmen var väl knappt två timmar lång och när det slutade tog vi en taxi till det närbelägna Carrefourvaruhuset för att handla lite inför kvällen och morgondagen. Fredag kväll är ingen bra dag att handla i Beijing. Då är alla ute och storhandlar och köerna var längre än jag någonsin sett i dessa varuhus. Så det tog en stund innan vi handlat allt och kommit ut, men sedan var det bara att gå ett par hundra meter och ta buss 513 som stannar alldeles utanför bostadsområdet. Efter den sena och stora lunchen var det ingen större mening att laga middag utan vi nöjde oss med lite enklare smårätter.

Fredag 30 oktober

Steg upp lite senare än vanligt och eftersom väderprognoserna var rätt trista med molnigt och regn på eftermiddagen så bestämde vi oss för att ta en buss till en av de sevärdheter som jag ännu aldrig besökt i Beijing. Om man kollar i boken ”Pekings topp 10” så har jag besökt åtta av de tio höjdpunkterna. De två jag inte sett är ”Konstdistriktet 798” och ”Minggravarna”. Idag var det dags att besöka ”Konstdistriktet 798” som ligger i östra Beijing inte så långt från flygplatsen. Buss 988 går raka vägen dit, fast det tar nästan exakt en timme! Långbussarna vars nummer alltid börjar på 9 är lite dyrare än innerstadsbussarna så resan dit kostade 1 krona och 20 öre, dvs som tre vanliga bussresor i innerstan. Man lägger sitt busskort mot avläsaren när man stiger på och sedan igen när man stiger av så dras belopp för den sträcka man åkt.

Skylten vid en av ingångarna till Konstdistrikt 798

Konstdistrikt 798 är en ganska ny sevärdhet i Beijing och ligger i Dashanziområdet i nordost. Det är ett Sovetiskinspiererat industriområde som byggts om till att bli ett centrum för modern kinesisk konst. De första konstnärerna slog sig ned här i en utrymd fabrik som hade just nummer 798 år 2001. Området har sedan växt i rasande fart och nu finns här massor av gallerier och ateljéer där kinesiska konstnärer visar sina skapelser. Det är allt från målningar och skulpturer till stora “installationer”. En trevlig detalj i hela området (både inne i byggnaderna och utomhus) är också att man sparat många gamla maskiner från industriområdet och gjort om dessa till konstverk.

Blir man trött på att titta på konsten kan man dricka kaffe eller äta lunch/middag i någon av alla otaliga kaféer eller restauranger som finns i området eller shoppa i någon av alla de små affäerna. Här är det dock europeiska priser som gäller för mat, kaffe och sådant man handlar, men det är ju självklart helt OK på ett sådant ställe.

Konstdistrikt 798 är verkligen värt ett besök och vi stannade ganska många timmar innan vi tog samma buss tillbaka. Det är öppet alla dagar mellan 11 och 19, förutom måndagar då det är stängt.

Jag tog väldigt många bilder idag och det kommer en mycket längre presentation med massor av bilder från Konstdistrikt 798 på www.stenborg.com inom kort.

Torsdag 29 oktober 2009

Antikmarknaden i Panjiayuan är Asiens största med plats för cirka 3000 handlare. Det är allt från professionella antikhandlare till privatpersoner som kommer dit och säljer och det finns även många handlare som har fasta affärer i området. Lördagar och söndagar öppnar marknaden klockan 04.30 och det är dessa dagar man ska komma på besök. Det är visserligen öppet även övriga veckodagar från klockan 10.30, men då är det ganska tomt på både handlare och besökare. En ändring har dock skett just på torsdagar då man för några månader sedan började med ”torsdags-loppis” och vem som helst kunde komma dit och sälja sina varor helt utan kostnad för försäljningsplatsen. Det lär ha varit totalt kaos de första veckorna, men idag när jag var där så var det mer som en vanlig lördags- eller söndagsmarknad när det gäller antal besökare och det var samma bil- och bussköer utanför som då.

Det är fritt att sälja allting på ”torsdags-loppisen” utom kläder, som är helt bannlysta. Det finns även vissa restriktioner när det gäller försäljning av nyproducerade saker och det går runt ett antal vakter och kollar vad som säljs. Vad jag förstod har man ny infört en avgift på 10 yuan/kronor för de som säljer, men om det gällde alla, eller bara de som sålde nytillverkade saker fick jag inte riktigt kläm på. Jag tycker nästan denna torsdagsmarknad var bättre än helgmarknaderna som jag besökt många gånger. Här kan man nog göra fynd om man har tur! Hittade faktiskt några som sålde gamla vykort, men det var tyvärr inget som var tillräckligt intressant.

Översikt över en del av torsdags-loppmarknaden

En av många rader försäljare

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Panjiayuan även på torsdagar! Enklaste sättet att ta sig dit är att ta tunnelbanan till ändstationen Jinsong på den blå linje 10 och sedan promenera cirka 500 meter söderut till Panjiayuan Bridge. Inom något år kommer Panjiayuan att vara ändstationen för linje 10 och då går tunnelbanan ända fram till marknaden. Just nu pågår grävningarna för tunnelbanan och vissa områden runt bron har rivits för att ge plats åt tunnelbanestationen.

Efter loppmarknaden tog vi en promenad till en lokal marknad där precis allting säljs. Handlade diverse frukt och grönsaker men kollade även på skoj på lite kläder och skor. Allt är otroligt billigt med svenska mått mätt och det är underbart att bara gå runt och kolla på denna marknad.

Det är bara en kort promenad hem från marknaden och på vägen stannade vi till vid min favoritrestaurang i området. Det är en mycket speciell nudelrestaurang (fast de har annan mat också). Jag äter alltid en stor skål nudlar (som svensk spagetti) men åtta olika små skålar grönsaker om blandas ned i nudlarna och sedan även en liten skål med kött och som också blandas ned. För två år sedan kostade en portion 8 yuan men nu är priset uppe i 13 yuan/kronor, men det är ju i princip ingenting. Det är en lite speciell restaurang på det sättet att den försöker efterlikna restauranger i ”gamla” Beijing. De anställda har mycket speciella kläder och det är bara rätt unga pojkar som arbetar med att ropa in och ut gästerna och att servera vid borden. I gamla Beijing kunde kvinnor/flickor inte sköta sådana arbeten utan de flickor som jobbar i restaurangen sköter kassan eller går runt och städar i restaurangen. Det är i princip alltid fullsatt vid lunchtid och på kvällarna. Enda nackdelen är att ljudnivån är rätt hög eftersom alla anställda verkligen SKRIKER ut sina budskap om att nu kommer det ”två nya högt ärade gäster som behöver ett bord” och samma sak inträffar när man går därifrån. ”Två högt ärade gäster lämnar oss nu och vi välkomnar dem åter en annan dag”.

Efter lite vila och surfande tog vi en buss till ett Sports Outlet som jag besökt tidigare. Betydligt billigare än i Sverige, men jag hittade inget speciellt att handla denna gång så vi drog vidare till en ny galleria med affärer där några vänner tillsammans äger en av affärerna. Gallerian har funnits i något år, men igår var den officiella invigningen och det var helt klart fler besökare än tidigare gånger jag varit här. I samma byggnadskomplex har Carrefour ett stort varuhus som alltid har fullt av besökare så det finns säkert potential för affärerna i gallerian.

Sen blev det middag hemma och ”en lugn hemmakväll”.

Onsdag 28 oktober 2009

Tog en mellandag och tog det lugnt på tidig förmiddag och åkte sedan till Silk Street Market för att kolla priser och vad jag ska handla med mig hem senare. ALLA vill sälja IDAG, men jag brukar kolla runt lite först. Koll på priserna har jag sedan tidigare och det verkar gälla ungefär samma nu. Bestämde vem jag ska handla ett par jackor av och av en av grannarna fick jag rätt priser på jeans och tröjor så det blir enkelt att handla det mesta på nästan samma ställe. Letade även upp ett par skohandlare och en tjej som säljer barnkläder som ska få ett besök senare. Åt en enkel ”lunch” i form av lite gatuköksmat från ett par olika ställen tillsammans med en kinesisk öl. Jättegott!

Tog 28:ans buss, som går nästan ända hem, men hoppade av vid Jinsong för att handla lite i det japanska varuhuset. Hade tänkt ta 34:ans buss tillbaka, men ändrade mig och promenerade i stället för att ta en koll på Glasses City som är ett enormt varuhus där man bara säljer glasögon och tillbehör till glasögon. Jag har gått förbi där många gånger, men eftersom jag inte använder glasögon har jag inte varit intresserad av att kolla tidigare. Har dock fått några mail från folk som haft frågor så jag tänkte ta en titt idag. Det var ett imponerande i många hundra affärer. (Ska skriva mer om detta på www.stenborg.com senare). Jag var bara uppe på tredje våningen och hur många hundra affärer jag gick förbi vet jag inte. Träffade faktiskt även några svenskar som var här för att skaffa nya glasögon till hela familjen. Man tar med sig ”recept” eller helt enkelt de gamla glasögonen så att kan de mätas av och sedan väljer man bland alla tusentals bågar som finns. Om jag förstått det rätt från vad jag tidigare läst och hört så kostar kompletta glasögon 150 – 200 kronor och kanske något ytterligare ifall man vill ha någon speciellt designad båge. Jag har inte en susning om vad glasögon kostar i Sverige men har hört priser på upp mot 5000 kronor om jag minns rätt. Det går också betydligt snabbare här än i Sverige och efter vad jag läst och hört tidigare kan man få sina färdiga glasögon efter cirka en halvtimme om man kommer in med recept, gamla glasögon eller blir undersökt.

Jag har bara koll på läsglasögon med +1.00 som jag brukar köpa ett antal av på Överskottsbolaget lite då och då för tio kronor paret. Kollade faktiskt sådana glasögon hos en försäljare och jag kunde få glasögonen för samma pris, men då är bågarna på de läsglasögon som finns att köpa här så otroligt mycket bättre än de som är i tiokronorsglasen på ÖB. Jag kunde t o m få välja bågar om jag ville ha några andra än de som fanns i de färdiga glasögonen utan att det skulle kosta extra. Jag tar nog en sväng dit och köper en bunt läsglasögon innan jag åker hem! Det var faktiskt inte bara glasögon som såldes utan vissa butiker var specialiserade på glasögonfordral och rengöringsdukar. På tredje våningen fanns t o m butiker som (jag antar) sålde utrustning till optiker och sjukhus och givetvis finns det även en ”verkstad” där glasögonen tillverkas medan man väntar.

En av många längor affärer i Glasses City

Inte bara glasögon, utan här även en affär som säljer utrustning till optiker och sjukhus m fl

Tisdag 27 oktober 2009

Idag var det tre aktiviteter på gång så vi gav oss iväg strax efter 09.30 på morgonen. Först gällde det att hitta en väns dotter på ”Communication University of China” rätt lång ut i sydost för att överlämna ett nyinköpt mobilmodem till en bärbar dator. Hon studerar på universitetet, men hennes lägenhet ligger så långt utanför universitetsområdet så att hon inte kan använda det trådlösa nätverket på universitetet. Tunnelbanans linje 1 går längst i öster till stationen Sihui East, men där finns möjlighet att byta till den s k Batong Line som fortsätter ytterligare en bit österut, fast inte under jord utan ovanför! Stationen ”Communication University of China” är den andra av elva stationer på linjen och vi gick in på universitetsområdet vid halvelvatiden och började en lång ”jakt” på vännens dotter. Universitetsområdet är enormt stort och hur många tusen studenter som går bara på detta, ett av många universitet i Beijing, ska jag ta reda på senare. Vi befann oss på tolfte våningen i huvudbyggnaden när vi helt plötsligt fick kontakt. Hon hade inga föreläsningar idag utan hade legat hemma och sovit i godan ro och inte hört mobilen som både ringt och mottagit SMS. Tio minuter senare kunde vi träffas vid ingången till byggnaden och överlämna modemet och därmed var första aktiviteten avklarad.

Huvudentrén till Universitetet ligger i söder

Utsikt från tolfte våningen i huvudbyggnaden som ligger nästan längst i norr i universitetsområdet

Nästa aktivitet på programmet var ett besök i stationen dessförinnan på Batong Line – Gaobeidian, som är en ”liten” förort till Beijing där det bl a finns ett mycket berömt område med möbeltillverkning i gammal stil, men även antika möbler. Vi gick en lång gata med cirka 250 butiker som i första hand erbjöd nytillverkade möbler i gammal stil men även keramik och statyer i trä/betong plus en del antikaffärer. Det var allt från mindre butiker på 30-40 kvadratmeter till enorma möbelvaruhus i tre våningar. I de affärer priser överhuvudtaget fanns angivna varierade priserna enormt, antagligen beroende på vilket trädslag som använts för att göra möblerna. I ett par affärer fanns det möbler, t ex bokhyllor i trä, som jag absolut skulle valt framför att handla på IKEA, både för att de var billigare och vackrare. Om man ska ta ytterligheten åt andra hållet så fanns det så fanns det ett, i och för sig otroligt vackert och mycket stort skåp, som kostade motsvarande 1,7 miljoner svenska kronor. Kan rekommendera ett besök i Gaobeidian om du har tid över i Beijing och är intresserad av möbler.

Exempel på möbler från en av alla hundratals möbelbutiker på gatan

Det var långt efter lunchtid när vi var färdiga med promenaden genom området med möbeltillverkning och närmaste tunnelbanestation visade sig vara ”Communication University of China” så vi hade alltså gått tillbaka mot stationen där vi kom ifrån. Innan stationens fanns några ytterst små restauranger och eftersom vi var både hungriga och törstiga gick vi in i en av dessa. Jag har inget emot att pröva såna här enkla näringsställen men detta måste nog varit den absolut ”skitigaste” restaurang jag någonsin besökt om man ser till hur det såg ut i själva restaurangen. Det fanns fyra bord med fyra små pallar vid varje bord, dvs 16 platser totalt, och borden var allt annat än rena och massor av flugor cirkulerade i den lilla restaurangen. Efter avtorkning av bordet beställde vi varsin portion hemlagade nudlar med kött och en öl. Det var inte sådär jättetrevligt med alla flugor och alla matrester som låg på golvet, men nudlarna och köttet såg faktiskt jättefräscha ut och smakade mycket bra! Maten skickades ut i restaurangen från en liten lucka i väggen så förhoppningsvis var det bättre hygien där inne! Priset för denna braklunch blev 12 kronor och 50 öre för två personer. Nudlarna kostade 5 kronor per portion och den goda kalla ölen på 60 centiliter som vi delade gick på 2 kronor och 50 öre! Jag har faktiskt inte sett just den ölen kosta så lite i någon affär jag besökt så priserna är verkligen ”konstiga” på restauranger i Kina jämfört med i Sverige där man utan vidare fyrdubblar priserna från Systembolaget på restaurangen/puben som ”standard”.

Det var i den lilla restaurangen till vänster vi inmundigade denna braklunch!

Efter lunchen åkte vi tillbaka två stationer till Sihui East, som är startstation för ”batonglinjen” och även för Linje 1 västerut. Vi fortsatte med linje 1 fram till Tiananmen East, dvs östra uppgången till Himmelska Fridens Torg. Jag ville kolla hur det såg ut med alla 56 jättelika kolonner som numera finns på torget för att symbolisera enigheten mellan de 56 olika folkgrupperna som bor i Kina. Jag trodde de bara var tillfälliga under 60-årsfirandet, men tydligen ska de få stå kvar på torget i framtiden.

Bild från sydost med kolonnerna och Maoporträttet skymtar i fjärran vid ingången till Förbjudna Staden

Tanken med att åka hit var dock att kolla på den nyrenoverade Qianmen Street som löper rakt söderut från Himmelska Fridens Torg. Innan dess passerade vi även ”Den gryende solens port” och den imponerande södra stadsporten (Qianmen).

Södra stadsporten – Qianmen

Från Qianmen löper sedan den nya gågatan Qianmen Street sprikrakt söderut. Senast jag var här var det en gigantisk byggarbetsplats, men själv huvudgatan blev klar just i tid till OS 2008 och alla byggnader är uppfört i grått tegel precis som i det gamla Beijing. Hela stadsdelen håller på att byggas om och fortfarande pågår renoverings- och uppbyggnadsarbeten på alla de smala tvär- och parallellgatorna. Det ska bli mycket intressant att se detta område när det är helt renoverat. Redan nu kan man säga att Qianmen Street tagit över en del från Wangfujing Street som den populäraste gågatan med affärer i Beijing. Hela den långa gågatan innehåller bara affärer, men precis i söder har KFC och McDonalds varsin restaurang. Antagligen är det oerhört dyrt att hyra in sig eller köpa affär här, så man ser bara de riktigt kända märkesvarorna här. Ett företag som slagit på stort är svenska H&M som har en hel länga med affärer (herr, dam och barn separat) med adresserna Qianmen Dajje 72, 74, 76, 78, 80 och 82.

Qianmen Street från söder

Efter besöket hittade vi buss 23 (som är en dubbeldäckare med härlig utsikt från övervåningen) och den tog oss till ändhållplatsen där vi bytte till buss 513 som stannar 20 meter från västra ingången till bostadsområdet. En av få bussar i Beijing där det alltid finns sittplatser över!

Måndag 26 oktober 2009

Hade redan igår kväll bestämt att jag skulle springa idag på morgonen, speciellt efter att jag känt vindarna öka igår kväll och det gör alltid att smogen drar bort från Beijing. Annars har det tyvärr varit rätt dålig luft de tre första dagarna i Beijing och solen tränger inte genom smogen förrän framåt eftermiddagen. Idag var det dock klarblå himmel redan klockan 07.40 när jag gav mig iväg ut på en löptur. Det blev faktiskt ungefär samma tur som jag tänkt ta den förfärliga dagen den x december förra året när jag föll som en fura och skadade mig rätt ordentligt. Jag utmanade t o m ödet genom att ta med mig min nya ”lilla” kamera i handen för att ta de bilder från Happy Valley och en lokal skola som jag tänkte göra den dagen. Denna gång gick allt bra och jag sprang en bit över en timme i lugnt tempo utan att bli trött och jag tror bilderna blev hyfsade! Skriver lite mer om Happy Valley på www.stenborg.com efter att jag kommit hem.

Därefter hängde jag med på en arbetsrundtur under förmiddagen och på vägen tillbaka stannade vi till på ett av mina favoritvaruhus, det japanska WFJ Yukado, som ligger alldeles bredvid Huateng Tower vid östra Tredje ringvägen. Hittade bl a de fantastiskt goda jordnötter jag köpt där tidigare och lassade i ett par påsar. De har två olika kvaliteter och jag köper alltid den dyrare varianten som kostar dubbelt så mycket. Trots att det är den dyra varianten kostar det ändå betydligt mindre än om du köper en påse oskalade jordnötter hos Willys eller Hemköp hemma. Annars kan man hitta jordnötter för i princip ingen kostnad alls med svenska mått mätt, men kvalitén är väldigt blandad och jordnötterna är betydligt mindre än de jag köpte idag.

Efter en kort vila tog jag sedan på egen hand en promenad till en lokal marknad för att ta några bilder, men solen hade hunnit gå ner för mycket så det blev inga bra bilder. Ska gå dit där på förmiddagen nästa gång när det är mer kommers än så här sent under eftermiddagen. Avslutade sedan dagen med diverse kinesiska rätter och ris samt god kinesisk öl. Köpte även en flaska kinesiskt rött vin på det japanska varuhuset, men provar inte den förrän i morgon. Priset var bara 10,50 kronor för 75 centiliter så jag ska kanske inte ha för höga förväntningar på smaken, eller? Man vet aldrig. De två kinesiska viner de hade på Systembolaget förra året och de jag testat tidigare i Kina har alla smakat utmärkt.

Många klagar ju på att det kommer mycket spammail från bl a Kina och idag konstaterade jag att de t o m säljer spam i Kina. Hittade nedanstående burkar med spam i det japanska varuhuset! Tror dock inte att de var kinesiska utan hade annat ursprungsland – alltså ungefär som de spam som kommer via e-post och ibland skickas från Kina! Ska faktiskt köpa en burk nästa gång jag besöker varuhuset och undersöka vilken typ av spam det är!

Burkar med spam på ett japanskt varuhus i Beijing

Söndag 25 oktober 2009

Det blev en hektisk söndag eftersom en släkting från södra Kina skulle komma på ett mycket hastigt och bara ett par timmar långt besök så vi mötte upp vid Jinsongs tunnelbanestation och tog sedan en taxi tillbaka. Där tillverkades sedan kinesiska jiaozi som blev mycket goda. Efter ett par timmar tog vi en taxi till en annan tunnelbanestation där vi hoppade på linje 1 för vidare färd till Xidan där vi skiftade över till den nya linje 4, vilket blev första gången jag testade den linjen. Jag hade förväntat mig att det skulle vara skillnad mellan denna linje och övriga eftersom den drivs av en annan operatör, men jag märkte ingen skillnad alls. Vi steg av nära gästens hotell och tog en taxi dit och vi var i god tid innan hennes buss till flygplatsen gick klockan 14.00. Vi fortsatte sedan resan i taxin till en park i närheten som dock inte längre är öppen utan nu blivit ett exklusivt hotell. Utanför murarna står dock långa rader av träd där löven blir extra gula på hösten och det var många fotografer på plats för att föreviga de gula träden.

Vi gick sedan en bit ned på Fuchengmen Road till det kinesiska marknadsvaruhuset Tianyi Market som är en gigantisk marknad dit nästan enbart kineser går och handlar. Det är delvis samma innehåll som på marknaderna som riktar in sig mot utländska besökare, men här finns inga ”märkesvaror” utan vad jag kunde se enbart kinesiska märken. Det finns allt från elektronik, smycken, hushållsprodukter till leksaker. Det var kul och gå runt och kolla i den enorma trängseln och de västerlänningar jag såg här under en timme kunde jag räkna på ena handens fingrar. Det verkade också vara dåligt med engelskakunskaperna hos försäljarna så är man här på egen hand gäller det nog att kunna en del mandarin, men jag såg att några försäljare hade miniräknare, så det kommer säkert även en del utländska besökare hit.

Ingången till Tianyi Market

Leksaksavdelningen på Tianyi Market

Kollade sedan in på ett ställe på samma gata som heter Y-Bazaar och är ett ställe där man kan beställa måttsydda kläder och man även komma in och prova ett par gånger och begära ändringar utan att det kostar extra. Hade jag varit intresserad av kostymer eller skjortor hade jag nog gjort en beställning för det var otroligt billiga priser, men då jag i princip aldrig använder varken skjorta eller kostym så finns det ingen anledning. Vi pratade lite med ”The Manager” och kom bl a in på priser på bröllopsklänningar och jag blev faktiskt förvånad hur otroligt låga priserna är. Det är inget som intresserar mig, men jag har hört talas om de fantasipriser som gäller i Sverige och jag trodde faktiskt det var höga priser i Kina också eftersom man ser bröllopsfotograferna med brudparen dagligen i de större parkerna i Beijing, men det är troligen klänningar de hyr just i samband med fotograferingen för i Kina innebär själva bröllopet bara en enkel registrering vid närmaste lokala myndighet. Om jag förstått priserna i Sverige och Kina rätt skulle det faktiskt betala sig att resa till Kina och få sin klänning uppsydd helt enligt eget önskemål och ha resa och hotell betald och t o m ett antal tusenlappar över att handla för på alla fantastiska marknadsvaruhus i Beijing. Fick just innan jag reste reklam från ett reseföretag som sålde shoppingresor drygt en vecka från Stockholm till Beijing för under 6000 kronor inklusive flyg, hotell och visum och 30 kilo bagage med på hemresan. Helt otroligt!

Hoppade sedan på en buss som faktiskt nästan blev en turistbusstur förbi det numera nästan utplånade gamla hutongområdet längs Fuchengmen Road och via Wenjin Jie ned till Houhaiområdet med Beihaisjön och den Vita Pagoden samt därefter förbi hela Förbjudna stadens nordsida och jag fick t o m från bussfönstret några bra bilder från utgången från Förbjudna staden som är på norra sidan av staden. Tittade man ut genom bussfönstret på andra sidan såg man paviljongen på toppen av Jinshanlingparken. Helt oplanerat men en underbar busstur med en helt vanlig Beijingbuss som kostar 40 ÖRE (0,40 kronor) att åka med.

Utgången från Förbjudna staden

Lördag 24 oktober 2009

Steg upp vid sjutiden efter frukost traskade vi iväg till polisstationen för att anmäla min ankomst och få ett särskilt intyg på var jag bor någonstans. Bor man på hotell görs anmälan automatiskt därifrån till polisen, men bor man hos vänner eller släktingar måste man inom 24 timmar anmäla var man bor någonstans. Första gången var det en rätt omständlig procedur, men numera brukar jag bara ta med det tidigare intyget från förra resan plus en kopia av passet och visumet. Behövde inte ens visa upp passet i original denna gången, så jag kunde ju åkt in för mer än 24 timmar sedan. Att få intyget går normalt på cirka en kvart, men nu krånglade skrivaren, eller rättare sagt blanketten, så det tog en stund extra innan alla fyra kopiorna såg OK ut! Förresten hade polisen flyttat till en helt ny byggnad än senast och det var ett lyft.

Den nya polisstationen

Hela området där stationen ligger är en salig mix mellan gammalt och nytt. Tog en annan väg tillbaka och där fanns fortfarande kvar ett mycket litet område med den gamla byggnadsstilens hutonger där de boende i bästa fall har rinnande vatten ur en kran ute på gatan och en speciell toalettbyggnad. Dessa hutonger skiljer sig alltså helt från de bevarade och vackert renoverade hutongområden som finns på ett par ställen i centrala Beijing. Där är det faktiskt ”status” att bo och det är bara högre partimedlemmar och folk med viktiga positioner i samhället som kan få en bostad. Bostäderna är mycket små med kinesiska mått mätt, jag har besökt en familj där de bodde tre personer på 43 kvadratmeter i en byggnad i en sådan hutong i Houhaiområdet och det är väl ungefär att jämföra med lägenheternas storlek i centrala Tokyo. Om man skaffar en ny bostad utanför tredje ringvägen i Beijing är de oftast i storlekar från 120 kvadratmeter och uppåt men trots det är priserna astronomiska och närmar sig nu 30000 yuan/kronor per kvadratmeter, dvs 4,5 miljoner för en lägenhet på 150 kvadratmeter. Helt otroligt och bara något som nyrika kineser har råd med och man ska också tänka på att 150 kvadratmeter i Beijing inte är samma som 150 kvadratmeter i svenska mått mätt. Kan tänka mig att den lägenhet vi bor i på 111 kvadratmeter ungefär motsvarar 90 ”svenska” kvadratmeter eftersom man räknar med ytan för vissa utrymmen som inte ingår i själva lägenheten. Det hutongområdet som jag passerade idag nära polisstationen kommer säkert att vara jämnad med marken inom något år och ersatts av ett antal skyskrapor på 20 våningar eller mer.

En syn som man fortfarande kan se lite här och var i Beijing. En häst och vagn som kommer körande mitt bland alla bilar. Oftast är det ambulerande frukt- och grönsaksförsäljare som säljer sina varor på detta sätt i olika gathörn.

Tog sen buss till Hongqiao Market eftersom jag behövde köpa ett par jeans. Kollade först runt lite i den nya ”nya” marknaden Hongqiao Tianya Market. Nu var de flesta affärsstånden öppna, men det var väldigt lite folk trots att det var en lördag. Kollade runt lite om jag hittade några bekanta ansikten, men hittade inga idag. Gick sen till den ”gamla” Hongqiao Pearl Market och hittade exakt samma sort Diesel jeans jag haft tidigare men som nu är helt utslitna. Brukar handla av samma säljare som har sin affär just vid en av trapputgångarna i änden av byggnaden och där är det lätt att gå ut i trappuppgången och prova byxorna, vilket annars är svårt mitt inne i smeten av affärer. Jag hade lite bråttom så jag gav honom 100 yuan/kronor för byxorna, men det skulle inte varit något problem att få ned priset till de 80 yuan jag betalt tidigare.

Från Hongqiao brukar jag ta buss 34 tillbaka men det fungerar faktiskt lika bra med buss 687(?) som går en lite annan väg men stannar på samma ställe. Det blev sen en kort promenad till en av mina favoritaffärer för att inhandla ett antal mörka kinesiska öl av ett rätt okänt märke. Jag gillar dock dessa och priset 3,10 yuan/kronor för 50 centiliter är ju överkomligt. Anledningen till inköpet var att vi skulle få besök till middagen då det var pizza på menyn. Både den hemlagade pizzan och kanske framför allt den mörka ölen (och jordnötterna efter middagen) blev en succé! Kul!

Fredag 23 oktober 2009

Äntligen tillbaka i Beijing igen efter drygt tio månader. Planen var annars att jag skulle åkt tillbaka i mars, men ett högst oväntat samtal från min tidigare arbetsgivare Ballou Internet Services sent på eftermiddagen den 10 februari gjorde att vi ändrade planerna totalt. Ballou hade mycket hastigt fått en jätteaffär och jag blev inhyrd på heltid fr o m fredag den 13 februari tillsammans med en resurs från Manpower. Det gällde i första hand ”ett par månader, sen är nog det värsta över” men jag var helt övertygade om att det skulle gälla längre tid. Det blev t o m så att de fick hyra in ytterligare en resurs från Manpower för att klara anstormningen. Under våren kom vi även överens om att jag skulle täcka upp under semestrarna i juli och augusti och jag tackade ja till detta erbjudande. Sen har jag tyvärr varit lite ”slö” med att bestämma när jag skulle resa p g a andra orsaker. Jag hade tänkt jag skulle stanna åtminstone tre månader, men denna resa blir tyvärr bara ett mycket kort semesterbesök, men jag hoppas kunna åka tillbaka och stanna längre i början av januari 2010. Då blir det förhoppningsvis även första gången jag får uppleva det kinesiska nyåret på plats i Kina.

Bokade resan via SAS i början av oktober och det var förhållandevis dyrt eftersom jag var så sent ute. Jag hade hoppats att SAS skulle ha många platser och att det skulle gå att få ett bra sistaminutenpris, men det var helt fel. Planet var faktiskt fullt till sista platsen när det igår kväll lyfte från Kastrup klockan 21.00 och trots att jag checkade in kvällen innan var det svårt att hitta någon bra sittplats. Flygtiden var beräknad till åtta timmar och 20 minuter, men det blev några minuter längre eftersom kaptenen fick göra en extra lång inflygning.

Denna gång fanns en ny blankett som måste fyllas i om var man skulle bo och var man vistats senaste tiden o s v och var man eventuellt tänkte åka vidare i Kina. Allt naturligtvis beroende på den pågående svininfluensan, eller nya influensan som tydligen numera är det officiella namnet. Alla måste också långsamt passera åtminstone två omgångar värmekameror som registrerar ifall någon har hög feber. De som ger utslag på för hög kroppstemperatur i värmekameran får promenera bort till ett mindre tält som är uppsatt i terminalen och där troligen genomgå en hastig läkarundersökning innan de släpps in i landet. Vad jag kunde se var det ingen som blev stoppad under den tid jag gick förbi, men jag kollade bakåt och kunde se hur de passerande människorna ser ut i dessa värmekameror arbetar, vilket var mycket intressant.

Denna gång blev det ingen taxi till Hongyan Road, utan vi provade den nya Airport Express. Det är en speciell tunnelbanelinje med bara fyra stationer, varav två är Terminal 2 och Terminal 3 vid flygplatsen. Därefter är stationen Sanyuanqiao (San Yuan Bridge) och det var där vi steg av eftersom den ansluter till tunnelbanelinje 10 och raka spåret till ändstationen Jinsong som i dagsläget är närmaste tunnelbanestationen till Hongyan Road. Vi tog en taxi därifrån till Hongyan Road och den resan klarar sig alltid på minimibeloppet 10 yuan/kronor. På vägen såg jag dock att man nu är i full gång med att förlänga tunnelbanan från Jinsong till Panjianjuan en bit söderut och den kommer att vara klar nästa år och då blir det närmaste tunnelbanestation.

Interiör från Airport Express tunnelbanestation vid Terminal 3