Söndag 6 april 2008
Tidigt på morgonen vaknade vi när Rhapsody of the Ocean var på väg in i Busans hamn. Busan, eller Pusan som staden också heter, är Sydkoreas näst största stad efter Söul. Det blev tyvärr ett rätt kort strandhugg i Busan eftersom alla måste vara tillbaka ombord till klockan 16.00 då fartyget åker vidare.
Hamnen i Busan (Pusan) på morgonen den 6 april 2008
Vi funderade på att följa med på någon av de rundturer som arrangörerna ordnar, men vi bestämde i stället att vi tar skyttelbussen in till centrum och kollar runt lite på egen hand. Lite svårare att gå runt i Sydkorea än i Japan då alla skyltar bara var på koreanska så det var omöjligt att veta vad gatorna heter, men hade man bara koll på kartan var man befann sig så var det inget större problem. Vi hittade en trevlig kuperad park med små tempelbyggnader och körsbärsträd där vi tog en fin promenad. Platsen heter Youngga-Dae och är egentligen men gammal plats från 1600-talet som revs i början av 1900-talet. Dock är park och paviljonger nu återuppbyggda och invigning skedde 2003.
En av gångägarna upp till toppen på parken vid Youngga-Dae i Busan (Pusan)
Vi besökte även en stor utemarknad och hade tänkt besöka den mer kända innemarknaden på detta ställe, men eftersom det var söndag så var det tyvärr stängt där. Vi hittade även ett litet torg där man kunde köpa mat och ta med sig, men vi blev inbjudna att sitta ner bakom en kvinnas lilla stånd där vi köpte några smårätter och hon bjöd även på färska jordgubbar utan att ta extra betalt. Vet faktiskt inte vad det var vi åt, men det liknade kinesisk tofu fast med lite andra smaker. Fast det var helt OK och även jordgubbarna var mycket goda.
Vi smakade några sydkoreanska delikatesser från denna kvinnas försäljningsställe på ett litet torg. Hon bjöd oss att sitta ned vid ett litet bord bakom hennes matstånd.
Även i Busan finns det ett underjordiskt köpcenter. Vi besökte ett par av affärerna där, men gick sedan tillbaka till det stora varuhuset Lotte Department Store där bussen tillbaka skulle hämta oss. Det blev en timme över till att vandra runt där i detta tio våningar stora lyxvaruhus Lotte Busan som även hade en hel våning med taxfreeförsäljning, men det var nästan bara ointressanta lyxmärkesvaror till löjliga priser. Kollade in lite på livsmedelsavdelningen och smakade på den koreanska nationaldrycken Soju. Det är en rätt söt blandning med cirka 20 procent alkohol som egentligen inte smakar så mycket, ungefär som att spä ut vodka med hälften vatten. Så det var inget jag funderade på att köpa med hem. Innan bussen gick tillbaka fick jag en underbar föreställning av nedanstående kvinna som var parkeringsvakt (eller vad man ska kalla det). Hon stod vid in- och utfarten till parkeringen på varuhuset och hälsade och bugade åt alla kunder i bilar både på väg in och ut från parkeringsgaraget. Helt fantastiskt att se! Jag antar att hon sa ungerfär så här:
“Välkommen till vårt varuhus högt ärade kund!”
och till de som körde ut
“Välkommen åter högt ärade kund!”
Vilket jobb att stå så här och hälsa “Välkommen” och “Välkommen åter” hela dagarna!
Det var faktiskt likadant både i Japan och Sydkorea att det finns personal i varuhusen som har som enda uppgift att hälsa välkommen oavsett om det gäller när man ska parkera eller kommer till en ny våning i ett varuhus.
Vädret var denna söndag helt underbart och solen lyste från en klarblå himmel och tillbaka på fartyget var det bara att ta plats nere vid utepoolen med glass och kaffe. Innan vi lämnade Busan hann jag också med att springa 15 varv ytterligare på banan och tiden blev denna gång 29,18 på de sex kilometerna. Är lite förvånad över att det går så bra att springa efter de tre veckornas totala uppehåll. Dock visade GPS:en lite kortare än sex kilometer, så banan håller nog inte riktigt 400 meter.
En fin utsikt från hamnen i Busan kvällen den 6 april 2008
¨
En underbar vårkväll i Busans hamn
Efter löpningen i solen kopplade vi av på soldäck med glass och kaffe och tog även ett bad i bubbelpoolen som hade perfekt temperatur. Denna kväll intog vi middagen i den flotta restaurang Edelweiss, vilket ingår i resans pris, men väldigt många väljer ändå att äta i bufférestaurangen. Fast det var ett mycket bra val att äta på Edelweiss, både förrätt, huvudrätt och efterrätt var mycket goda och serveringen var perfekt! En flaska rött vin till maten gick på 28 dollar, vilket väl är som ett normalt pris på en svensk restaurang. Efter middagen tog vi plats i huvudteatern där det var Country & Western för hela slanten. Det var tyvärr inte sådär jättebra och många gick i förväg. Vi stannade även till i pianobaren och lyssnade på några band som spelade där och avslutade sedan kvällen med att spela bort tio dollar på enarmade banditer.
En av många barer där man kunde lyssna på musik på Rhapsody of the Seas
