Lasse i Kina

Igår eftermiddag tog jag tåget till Kastrup för ännu ett besök i Beijng och under tågresan kom det flera SMS om att planet var försenat med olika avgångstider fram och tillbaka. Då var det för sent att välja ett senare tåg men det är bara skönt att vara ute i god tid! Tåget var dessutom lite försenat till Kastrup men det var inga köer någonstans så jag slank igenom säkerhetskontrollen redan före klockan 18 och sedan är det normalt tre timmars väntan till flyget 21.00. De ville göra en manuell kontroll av mitt handbagage för röntgenkontrollen visade att jag hade “för många elektroniska produkter” i väskan och visst, jag hade lagt alla laddare, batterier, kameror mm i samma påse, men efter att de plattat till denna påse och lagt i en separat låda genom röntgenkontrollen så var det givetvis grönt ljus med en önskan om en trevlig resa! Jag är enbart positiv till denna typ av extra kontroller så det gör mig absolut ingenting.

Handlade även lite whisky i taxfreeshoppen och naturligtvis hann jag även med en dansk pölse med en stor öl på samma ställe som vanligt. Det blev lite längre väntan än vanligt för planet gick inte förrän 22.00, dvs en timme försenat. Det finns dock sätt att flyga in denna försening och här valde kaptenen att ta en nordligare rutt än den vanliga och han beräknade att vi bara skulle landa bara cirka 20 minuter försenade i Beijing, vilket stämde bra så vi landade cirka 12.20 och sedan var det bara att gå igenom passkontroll och hämta bagaget. Taxin tillbaka till lägenheten tog sedan drygt en halvtimme och denna chaufför valde en lite annorlunda väg närmare centrum, men kostnaden blev densamma som vanligt, dvs strax under 100 yuan/kronor inklusive motorvägsavgiften.

Underbart att vara tillbaka och mötas av 32 grader och strålande sol men efter uppackning, lite webbsurfande och en tidig middag så somnade jag mycket tidigt.

SK995 har lyft från Kastrup

Min gode vän och tidigare arbetskamrat hönsuppfödaren, hönsdressören, kokboks- och slipssamlaren Göte Flötzén på Sturkö följde början av flighten via nätet eftersom den normalt sett går spikrakt över Karlskrona och Sturkö, men här valde kaptenen en nordligare rutt för att köra in förseningen och ovan syns en bild Göte mailade till mig medan jag satt i planet väster om Gotland efter en dryg haltimmes flygning (klicka på bilden för en större variant).

En märklig detalj med denna flygning var att det var väldigt få passagerare jämfört med normalt så många kunde sträcka ut sig och sova över fyra sittplatser i mittsektionen. Jag hade två platser till mitt förfogande vid nödutgång och fönster och sov ovanligt gott tre-fyra timmar i följd. Normalt sett är det alltid fullbokat på dessa flygningar, men jag vet inte om de ändrade rutinerna för visumansökningar från Sverige är orsak till detta, för jag tycker det var väldigt konstigt! Nyligen blev det tre gånger dyrare och tar dessutom längre tid att få visum om man flyger på egen hand till Kina. Resebyråerna ordnar dock visum som tidigare och om man bor i de sju sydliga länen i Sverige kan man fortfarande få visum enligt gamla regler och gamla priser om man ansöker om visum personligen på Kinesiska Konsulatet i Göteborg, men för övriga Sverige gäller de nya reglerna.

Idag var det “Dagen D” och dags att efter drygt fyra månader i underbara Kina och Beijing åka tillbaka till Sverige. Det kändes naturligtvis inte alls bra, men det blev en morgonpromenad med GPS:en för att mäta upp en viss sträcka inom bostadsområdet innan det var dags för en tidig lunch och sedan taxi till flygplatsen! Det tar en dryg halvtimme till Terminal 3 på Beijing Capital Airport och det kostar fortfarande under 100 yuan/kronor. Idag kostade det 89 för resan och tio för tullavgiften på motorvägen. Det var väldigt lite folk i rörelse och jag hade checkat in redan igår och skrivit ut mitt boardingcard och eftersom jag endast hade ett litet handbagage så det var bara att promenera direkt till eltåget som som kör ut till alla olika “gater” för de som ska flyga utanför Kina.

Handlade även en flaska Absolut för några av de sista kinesiska kontanterna jag hade i plånboken, men i övrigt gillar jag inte alls att handla på varken på denna flygplats eller andra. SK996 gick som vanligt i tid och det var god mat och gott vin vi bjöds på under resan. Kollade även några filmer och spelade lite Tetris, men jag tror knappt jag sov någonting. Jag hade fönsterplats vid nödutgången och gott om plats för benen och att röra på mig och det var kul att vädret var klart under hela resan och att kunna se de olika bergskedjorna i Kina och Ryssland under resans gång. Det var även fascinerande att se Gotland och Öland under inflygningen till Köpenhamn för de såg ut precis som på kartor och Google Earth! Jag satt på fel sida för att se Karlskrona, men nog sjutton kunde jag se Sillhövden och Holmsjö!?

I Köpenhamn var det sedan bara att promenera rätt ut och handla en biljett till Karlskrona för 232 danska kronor. Var lite orolig att jag glömt koden till mitt svenska VISA-kort, men koden sitter nog i ryggmärgen! I Beijing har jag bara handlat med mitt kinesiska VISA-kort som har en helt annan kod med sex siffror som pinkod, fast det är annars inga som helst problem med att använda svenska VISA-kort med bara fyra siffror i Kina!

Klockan 22.22 var tåget i Karlskrona och ännu en resa avslutad och sedan återstod bara några minuters promenad till lägenheten! Det känns inte alls bra att vara i Sverige och jag hoppas det blir en kort vistelse denna gång för nu känns det som “bottenpluggen i det redan sjunkande skeppet Sverige helt medvetet drogs ur förra veckan” enligt min mening, så tillbaka till Beijing snarast är huvudmålet för mig och jag kommer att fortsätta skriva i denna bloggen när jag är åter i Beijing!

Ett av mina absolut största helgnöjen i Beijing är att promenera tio minuter till den gigantiska husdjursmarknaden (eller vad man ska kalla den?). Jag tycker den är en turistattraktion väl i klass med loppmarknaden i Panjiayuan som är en av Beijing Topp 10-sevärdheter och bara ligger tio minuters promenad därifrån. Marknaden ligger strax söder om Shilihe Bridge på östra sidan om Tredje ringvägen. Om man promenerar söderut, eller tar buss 28 från Jinsongs tunnelbanestation några hållplatser söderut kommer man till Panjiayan Bridge och sedan till Huawei Bridge följt av Shilihe Bridge. Jag skulle annars gissa det tar max 25 minuter att promenera rakt söderut från Jinsong om man inte tar bussen.

Senast jag var på marknaden var det helt sjukt mycket människor där och idag var det ännu fler och ibland var det tvärstopp i de olika gångarna. Det är särskilt avdelningen för akvariefiskar där det är trångt, men även fågelavdelningen! Det säljs inte bara husdjur utan mycket, mycket annat på marknaden. Skor, livremmar, fiskeredskap, tillbehör för drakflygning, nötter och kryddor, prydnadssaker, statyer, mat till husdjur, krukväxter, blommor, hushållsmaskiner med mycket mycket mera. Jag gillar marknaden mest för att uppleva folklivet och tycker det är underbart att gå runt där även om jag inte tänker handla något. Men jag blir onekligen sugen på att starta upp ett akvarium igen när jag går där, i slutet av 1960-talet hade jag flera akvarier och vi hade även ett i slutet av 1970-talet.

Nedan kommer diverse kommenterade bilder från denna otroligt trevliga marknad. När jag var där några gånger i november och december såg jag faktiskt några enstaka västerlänningar som hittat dit, men de senaste två besöken har jag tyvärr inte sett några sådana, för det är verkligen en marknad jag kan rekommendera alla att besöka!

Det går som vanligt att klicka på varje bild för att se en större variant!

När man kommer in på marknaden kommer först långa rader med försäljare med akvariefisk plus fasta affärer i huslängorna till vänster och höger. Det är rätt billigt att köpa akvarium och fiskar i Kina jämfört med i Sverige.

De här blå kräftorna vet jag inte hur roligt det kan vara att se i sitt akvarium? Det finns även många akvariefiskar och grodor som jag antar är framodlade med mycket märkliga färger!

Här var en försäljare som hade fantastiskt vackra marmor- och mosaikgurami och det väckte en del minnen från slutet av 1960-talet när jag själv odlade fram en korsning mellan blå gurami och marmorgurami som jag sedan sålde till Colibri på Borgmästarekajen. Gurami är lite speciella för äggen läggs i ett bo av skum som hannen bygger vid vattenytan och det är sedan hannen som tar hand om och vaktar ägg och yngel som honan annars skulle äta upp.

Här fick jag en riktig nostalgitripp tillbaka till slutet av 1960-talet när jag såg dessa rosa kyssgurami, som jag inte sett tidigare på marknaden! Min underbare gamle morfar älskade att sitta vid mitt akvarium och bara titta på alla fiskarna eftersom han tyckte det var avkopplande! Jag hade just en kyssgurami som han kallade för “Grisen” (p g a den rosa färgen) och var något av hans favoritfisk i akvariet! Jag minns att jag fick den gratis i Colibri för den var lite missbildad och saknade stjärtfenan, men den levde sedan flera år på Alamedan i Karlskrona! Egentligen ska man ha minst två kyssgurami så att man kan ta del av varför de heter just kyssgurami, men jag hade bara en.

Här finns inte bara fasta affärer och försäljare utan även ambulerande säljare som kommer med sina flakcyklar, men mannen till vänster var nog den “enklaste” säljaren av just akvariefisk! Han hade helt enkelt fyllt en shoppingbag med påsar med fiskar! Innovativt, men så är ju också kineser och sydostasiater de mest intelligenta människorna på jorden!

Vad sägs om en staty i naturlig storlek av det moderna Kinas store grundare Mao Ze Dong? Det fanns två varianter att välja på i affären till vänster, men jag frågade faktiskt inte ens vad de kostade!

Kina har ingen direkt religion utan är till största delen ateistiskt och i övrigt är buddhismen den största religionen och på denna marknad fanns massor av Buddhastatyer och liknande att köpa.

I blå mössa har vi här en förmodligen en “liten kejsare” som sitter på morfar eller farfars axlar. Efter ettbarnspolitikens införande i Kina 1979 har de fyra mor-och farföräldrarna bara ETT barnbarn per barn de själva fick som de kan skämma bort och dessa barn blir ofta extremt omhuldade och omhändertagna och kallas därför “lilla kejsaren” eller “lilla kejsarinnan”. Nu börjar ettbarnspolitiken luckras upp och etniska kinesiska minoriteter (det finns ett 50-tal olika minoriteter) får skaffa två barn och om två kinesiska personer som växt upp som ensambarn gifter sig får de också skaffa två barn. Jag ser faktiskt en stor skillnad mot för fyra år sedan och jag ser nu mycket oftare familjer som har två barn än tidigare!

En översiktsbild från en liten trappa som ligger där den speciella avdelningen för guldfiskar finns! Längst bort ser man den enorma avdelningen för fåglar, där det finns papegojor, undulater och kanariefåglar, men även massor av fåglar som är helt okända för mig.

Här syns en del av avdelningen för guldfiskar som av någon anledning har en särskild plats långt bort från de övriga akvariefiskarna.

Här provsmakade jag många olika nötter och lyckades t o m växla några ord med mannen och kvinnan som skötte just detta stånd. Jag provade valnötter och även några andra väldigt goda nötter som jag tyvärr inte vet vad de heter! De flesta av dessa nötter och mandlar finns även i varuhusen, men vissa är faktiskt lite dyrare här än i Sverige, förutom jordnötter som är extremt billiga jämfört med Sverige!

Sista bilden får bli från en del av marknaden som är under tak och i affärer och marknadsstånd säljs det här mest smycken, halsband, skor, skinnprodukter och liknande.

Idag på morgonen bestämde jag mig för att strunta i marknadsbesök och shopping, jag varken orkar eller känner för det och det är lite jobbigt när man inte mår bra, trots att jag vet var jag kan handla till “rätt” priser utan diskussioner! Det blir bara handbagaget jag tar med mig till Sverige denna gång och jag hade även några andra saker jag gärna ville avsluta idag och även förbereda återkomsten till Beijing, som blir mycket snart!

Det känns otroligt tungt att behöva återvända till det “politiskt korrekta” Sverige efter fyra månader här, jag skulle t o m vilja påstå att medierna i Kina har mindre censur än svenska medier för tillfället! För mig är det totalt obegripligt att intelligenta och tänkande människor i Sverige inte förstår detta, men man får kanske ett helt annat perspektiv när man vistas utomlands så länge och mest följer utländska mediers rapportering om Sverige och de ocensurerade svenska nätmedierna. Som det gamla “djungelordspråket” från Fantomen i modernare tappning:

“När CNN och BBC har något som hänt i Sverige som toppnyhet, men inte ett ord skrivs i vanliga svenska medier så får man läsa alternativa nya svenska medier”

Förutom kinesiska barnprogram för att lära mig mer mandarin (rikskinesiska) och de olika sportkanalerna kollar jag mest CNN på TV och igår morse var faktiskt första gången sedan CNN kom tillbaka i vårt utbud för en månad sedan som det blev svart i rutan några minuter när det var något nyhetsinslag som handlade om Kina, men det är som ett spott i Östersjön om man jämför med Sverige och den censurering som pågår hela tiden i TV och medier!

På internet är t ex Facebook, YouTube, bloggar på Blogspot och en del annat inte surfbart från Kina, men jag tror det är mest p g a att de drar så mycket trafik. Vill man komma förbi det finns det hundratals VPN-tjänster som kostar några tior i månaden att använda för att komma förbi spärren. Det finns även gratistjänster som har massor av olika adresser varifrån man via webbadresser kan surfa gratis om man kan stå ut med reklamen som poppar upp med jämna mellanrum.

Reklamen är inget problem för min del och jag läser regelbundet faktiskt flera bloggar från Karlskrona som ligger under gratistjänsten Blogspot och kollar även YouTube ibland när Zlatan gjort extraordinära mål i Milan. Det går lite långsammare att ladda på YouTube än i Sverige, men det spelar ingen större roll för klippen blir precis lika bra på helskärm.

På söndag är det tydligen någon form av kinesisk “vårdagjämning” och vårens inträde firas (eller om det bara gäller just Beijing, för det var länge sedan våren började i södra Kina och det kinesiska nyåret är egentligen för att fira vårens inträde).

I vilket fall som helst så såg jag tecken på det redan i går eftermiddag i form av de olika vattenfallen vid norra huvudingången satts igång och idag när jag tog en promenad till affären såg jag en mindre armé av kvinnor rensa löv och annat skräp i de små konstgjorda bäckarna som rinner på södersidan av alla byggnader i området, så även där lär nog vattnet börja rinna inom kort.

Jag såg även tiotalet trädgårdsarbetare i sina gröna kläder som rensade upp den stora fontänen innanför huvudingången och när jag kollade ut från balkongen för en stund sedan såg jag hur den sprutade vatten igen efter några månaders uppehåll! Just allt detta vatten som rinner och porlar inom bostadsområdet tycker jag är helt underbart och att springa mina fyra-nio varv på knappt 1100 meter varje morgon under sommaren är underbart jämfört med att ge sig ut och springa på trottoarerna utanför.

Igår började vattnet åter porla i de små vattenfallen vid huvudingången, men denna bild är från idag på eftermiddagen.

Här är det ett stort antal damer som rensar en av de konstgjorda bäckarna innan vattnet släpps på igen. Där simmar guldfiskar, svärdbärare och sköldpaddor åter om någon månad.

Fontänen innanför huvudingången i norr sprutar åter vatten idag på eftermiddagen efter några månaders vila under de kalla vintermånaderna.

Idag på förmiddagen var det hemmadag med bloggskrivande och annat arbete plus lite avkoppling i solen på balkongen!

På förmiddagen tog jag ovanstående bild (klicka för större) på tre damer som tvättade det enorma plexiglastaket över nedfarten till garaget. Det görs nog ungefär varannan månad och de höll åtminstone på i några timmar. En av dem är en otroligt trevlig dam som brukar skura trapporna och hämta soporna utanför lägenheten varje dag.

Vid halvtolvtiden tog vi en taxi  till en Sichuanrestaurang som ligger ett par hundra meter från Jinsongs tunnelbanestation. Taxiresorna till Jinsong klarar sig alltid för minimibeloppet 10 yuan/kronor. Restaurangen heter Mei Zhou Dong Po Restaurant. Det är en kedja med restauranger som finns både i Beijing och på andra platser i Kina och detta var säkert en av de mindre restaurangerna i kedjan i Beijing. Vi kom innan lunchrusningen och hade inga problem att få bord, men när vi gick därifrån satt det många gäster och väntade på bord, vilket inte är helt ovanligt på vissa populära restauranger i Beijing.

Maten var fantastiskt god, som alltid när det gäller den kryddstarka Sichuanmaten och vi valde fyra olika rätter som vi delade. Missade tyvärr att ta en bild på maten, godast var faktiskt den oljiga soppan. Jag brukar inte gilla soppor så mycket, förutom ärtsoppa och köttsoppa i Sverige, men i Kina är i princip alla soppor goda och kineser beställer oftast inte någon dryck till maten utan dricker bara soppor och lite te innan maten. Totalt kostade maten bara drygt 50 yuan/kronor för två personer trots att det är en hyfsat “fin” restaurang!

En intressant detalj med restauranger i Kina är att man kan ta med sig både mat och dryck om man vill och det ses inte alls som något konstigt. Två män vid bordet framför mig halade upp både läskburkar och en halvliter kinesisk sprit som de ställde på bordet och sedan skålade friskt med! Det är helt naturligt att man kan göra så och lika naturligt är att begära att få med sig resterna av maten i små frigolitbehållare som man sedan får i en plastpåse.

Vissa kineser verkar tåla hur mycket sprit som helst, medan andra knappt tål motsvarande en svensk folköl. Det lär vara något enzym i kroppen som saknas hos många asiater och som gör att de blir mycket dåliga om de dricker alkohol. Men de män som kan dricka, kan dricka kopiösa mängder och när man säger “ganbei” dvs skål så betyder det egentligen “botten upp” och som utlänning på fester händer det ibland att man måste “hänga med” i allt skålandet, men jag har faktiskt klarat mig rätt bra ifrån detta just när det gäller den kinesiska spriten.

Så här ser restaurangen ut från utsidan och en våning upp finns en restaurang med bord för två-sex personer och våningen ovanför finns större rum som är till för större sällskap som kommer och vill äta. Exakt så fungerade det även under vår resa i södra Kina och eftersom vi var 13 personer fick vi alltid ett eget rum vid lunch och middag och alla rätter serveras på ett snurrbart glasbord ovanpå själva bordet, så att man kan snurra runt och plocka till sig den mat man vill ha.

Det finns flera alterantiva bussar tillbaka hem från restaurangen, men eftersom jag skulle hem själv valde jag att promenera! Delvis var det på gator där jag inte varit tidigare och det är alltid intressant att se folklivet. Fascinernade är också att se de små obemmannade bankfilialerna som är öppna dygnet runt där man kan gå in och ta ut pengar i bankomater. Såna hade varit sönderslagna och vandaliserade efter några dagar i Sverige, men här finns de överallt. Ungefär samma känsla som när jag var i Japan och Sydkorea med alla varumaskiner där man kunde handla mat och dryck dygnet runt och de kunde stå på de mest konstiga platser. Ingen som helst risk för skadegörelse eller vandalisering som i Sverige.

Jag känner mig totalt trygg i alla sammanhang i Beijing, även om jag går hem sent en kväll i mörker (gatubelysningen är inte lika bra som i Sverige). I Karlskrona vågar väl knappt någon längre ens gå ensam genom Hoglands Park efter mörkrets inbrott och definitivt inte under nattetid?

Eftersom det var torsdag lät jag promenaden gå förbi Panjiayuans loppmarknad och jag gillar dessa torsdagsmarknader mer än lördagar och söndagar. Torsdagarna kan vem som helst komma dit och sälja utan kostnad om det är begagnade prylar man säljer. Det var dock en hel del som sålde blandat nytt och gammalt och de får betala någon obetydlig avgift på en tia eller liknande. Där var många säljare jag aldrig sett tidigare och jag kollar som vanligt efter gamla vykort, men det fanns absolut ingenting i den vägen, eller så hade de redan blivit köpta tidigt på morgonen.

En bild från Panjiayuans loppmarknad idag torsdag och det var de här raderna med kanske fyra- femhundra säljare jag var intresserad av, men jag hittade inget intressant

I övrigt går jag här i spänd förväntan och väntar på fjärde delen i Expressens tramsserie “Dilemmat” som jag skriver om varje dag på Karlskronabloggen! Det är spännande saker som händer mellan paret Elin och Simon i Dilemmat och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det har blivit mest av det förstnämnda! Detta måste väl vara det absolut i särklass mest korkade alster en svensk tidning någonsin producerat? Kanske skrivet av en tolvårig prao-elev för det är väl ungefär den intelligensnivån på texterna och jag kan tänka mig att elva- tolvåringar kan ha den typen av konversation på skolgården.

Jag förstår helt Expressens “dolda agenda” bakom serien, dvs att de vill få människor att “tycka rätt” precis på samma sätt som när de kommunisktiska diktaturerna i Östeuropa styrde medierna, men serien är ju så totalt vansinnigt urlöjlig att den får komplett motsatt effekt och har väl redan blivit något av “Årets Skämt” på Flashback, Facebook och liknande sociala medier. Det finns redan hundratals varianter med alternativa texter i pratbubblorna som cirkulerar på nätet, men jag tycker faktiskt fortfarande att originalet är mest komiskt!

Speciellt de två artiklar där chefredaktören på tidskriften Expo fått kommentera innehållet har lyft komiken till helt otroliga nivåer! Kommentaren till “del 1” var nog bland det mest korkade jag någonsin läst! En vuxen kvinna låser in sig på toaletten och det kommenterar Expo med att “det är bra att Elin tar debatten”, fast det stämmer ju å andra sidan helt med det beteende de sju dåvarande riksdagspartierna hade innan valet i september 2010.

De sa att de skulle “ta debatten” innan valet, men alla sju valde att låsa in sig på toaletten och bara “debattera” med varandra!

Det känns så otroligt tråkigt att behöva åka tillbaka till Sverige efter så lång tid i underbara Beijing så jag mår helt enkelt inte bra, varken fysiskt eller psykiskt för tillfället. Jag hade tänkt jag skulle handla lite på marknaderna i början på denna vecka till en del släktingar och vänner i Sverige, men det blir liksom inte av, så jag avstår nog helt från detta och tar bara med handbagaget till Sverige. Jag får se om jag känner mig bättre när jag bokat återresan till Beijing lite senare!

Idag tog jag bara en nostalgisk långpromenad inom bostadsområdet och fotograferade lite med den “lilla” kameran, men det är inte lika vackert som under vår, sommar och höst så jag nöjer mig med de tre bilderna nedan. Det är mycket vackrare när träden är gröna. gräset är grönt, vattnet porlar i de konstgjorda små bäckarna och fontänerna sprutar vatten vid huvudingången till området (sista bilden)-

Idag var det absolut fantastiskt väder och jag tog en långpromenad på förmiddagen och satt sedan på balkongen och åt min nylagade pytt-i-panna med stekta ägg, men jag känner mig mycket deppig till humöret eftersom det känns oerhört vemodigt och tråkigt att behöva åka tillbaka till Sverige.

Under promenaden gick jag bl a förbi Stone City som bara ligger på några minuters promenad. Inne i alla affärer går det att köpa stenar från olika platser i Kina för allt från någon krona till hundratusentals kronor.

Att köpa Converseskor är populärt eftersom de bara kostar 50 kronor här jämfört med 700-1000 kronor i Sverige och alldeles bredvid Stone City låg en liten affär som hade ovanstående långa stövlar som jag aldrig sett tidigare! Det står i och för sig inte Converse på märket, men i övrigt är de helt identiska och det finns ett kinesiskt märke som säljer exakt samma skor som Converse, men med kinesisk märkning. Precis som de “Ecco”-skor jag brukar köpa som också finns med kinesiskt märke i många varuhus och kostar runt femtiolappen.

Det är nu den bästa årstiden i Beijing kommer och jag hade funderingar på att boka om biljetten, men jag känner att det är bättre att åka till Sverige och avsluta saker och ting och sedan åka tillbaka till Beijing så snart jag kan! Jag trivs faktiskt inte alls i “Sverige” längre och Kina och Beijing känns så oändligt mycket bättre på alla sätt, speciellt nu när jag börjar förstå och lära mig språket så blir det lättare och lättare.

Luften blir faktiskt bara bättre och bättre och idag måste vara rekordbra luft för nu ser jag ner till nya skyskrapor som växer upp flera kilometer söder om skyskraporna vid Fjärde Ringvägen.

Utsikten från balkongen i söder mot öster. Om man förstorar upp bilden lite så ser man absolut ingen smog alls idag och man kan t o m se nya byggen av skyskrapor som ligger flera kilometer längre bort än den vita byggnaden i mitten!

Har tyvärr inte fått möjlighet att ta fram löparskorna så det blev en rejäl långpromenad idag på eftermiddagen i stället. Innan jag gick ut inträffade det tydligen en liten trafikolycka på Hongyan Road och reglerna är tydligen sådana att bilarna inte får flyttas innan polisen kommit till platsen och fotograferat händelsen. Jag tror det var en bil som svängt runt och skulle köra i motsatt riktning som råkat krocka med en annan bil så därför blev det nästan totalstopp på gatan utanför. De två bilarna stod i mitten på gatan och bilar kunde smita förbi på insidan, men bussarna hade inte en chans att komma förbi förrän polisen kom efter cirka en kvart.

I början av långpromenaden tog jag nedanstående bild som är en “biltvätt” på en tvärgata som har rätt många kunder och de tvättar helt enkelt bilarna direkt på gatan. Det är bara att köra in och bilarna handtvättas både invändigt och utvändigt och jag tror inte det är många kronor en sådan tvätt kostar, men jag ska faktiskt fråga nästa gång!

Det har fortsatt att komma lite lätt snöfall även under denna natt, men det är ett par plusgrader och det blir perfekt snö för att rulla snöklot och göra snögubbar! Idag var det stortvätt som gällde förutom ett besök i varuhuset för att handla och framåt eftermiddagen började det spricka upp och solen tittade fram igen, så tvätten torkade som vanligt mycket snabbt! På väg till affären tog jag nedanstående bild på en snögubbe, som nog några barn och vuxna gjort tillsammans! Lite udda med blå ögon, för jag har aldrig sett någon kines som har den färgen på ögonen!

Idag fick jag även en intressant kommentar till inläggen från resan i södra Kina från Robin i Olofström som läser bloggen. Det är inte så många som läser de äldre kommentarerna så jag tycker både frågan och svaret hör hemma i ett eget inlägg i bloggen! Robins fråga löd:

“Jag har funderat på en sak när det gäller bilderna, när du har tagit bilder på folk så gör dom ofta Churchills V-tecken. Jag trodde det var ett mer västerländskt tecken men kanske väldigt vanligt i Kina?”

Ja, det är extremt vanligt i Kina att många gör V-tecknet när de ska fotograferas! Det syns ju också på många av mina bilder och barnen börjar mycket tidigt med detta och jag har sett det många gånger i de tecknade barnprogrammen, som jag faktiskt brukar kolla ibland för att lära mig mer mandarin!

Enligt de jag frågat är det inget ursprungligt kinesiskt utan har växt fram efterhand, men jag skulle gissa att det är betydligt mer vanligt i Kina än i andra länder, speciellt är det kvinnorna och barnen som gör tecknet när de blir fotograferade!

Jag har kollat lite efter information på nätet också och det finns lite olika teorier om hur detta spridit sig. Det började med Winston Churchill och sen kom John Lennon följd av Richard Nixon som ju ofta gjorde tecknet så han kanske gjorde det även vid besöket i Beijing 1972 när han träffade Mao Ze Dong.

En annan teori är att det spreds via den amerikanska konståkerskan Janet Lynn som ofta gjorde V-tecknet under OS i Sapporo 1972 och blev omåttligt populär i Japan under OS. Därifrån ska det sedan ha spridit sig senare vidare till Kina och övriga Asien!

Vad tecknet egenligen betyder för kineserna har jag också frågat och vanligast svar är att det helt enkelt betyder att “jag är lycklig, glad och mår bra!“

I morse när jag vaknade kollade jag ut från balkongen och såg att det fallit snö under natten! Det är första nederbörden jag sett under snart fyra månader i Beijing! Jag hade funderingar på att springa en kort runda, men det var inte att tänka på för det var absolut glashalt på gångvägarna i bostadsområdet. Det är stenplattor blandat med marmorplattor och på de senare är det glashalt t o m under sommaren eftersom de tvättas varje morgon, men nu var det omöjligt att se skillnad eftersom det låg några centimeter snö överallt.

Jag tog i stället en tidig promenad till närmaste affär för att handla mjölk till de pannkakor jag gjorde till frukost och det var helt klart rätt beslut att inte springa, för det var nära jag satte mig ett par gånger under denna korta promenad!

På väg tillbaka den korta promenaden till affären tog jag ovanstående bild där det är anställda i bostadsmäklaraffären längst till höger som plogar bort snön från gatan utanför! Kineser och sydostasiater i allmänhet är väldigt intelligenta och tjejen längst till vänster hade kommit på den innovativa idéen att använda någon form av plexiglasställning som sköskyffel! Om man klickar på bilden för en större variant kan man se ordet “BAR” och det är faktiskt en “Nordic Coffee Bar” som jag dock aldrig besökt, trots att den ligger i huset bredvid! Det lär vara en kines som bott i Norge som startat denna bar så om mitt Zoegas Mollbergs Blandning skulle ta slut så vet jag var jag kan dricka kaffe!

Inne i bostadsområdet var det rejält halt på vissa ställen, speciellt om man råkade gå på marmorplattorna som inte syntes så bra i snön. Dock var det en mindre armé av anställda ute och sopade snö och jag såg t o m några som saltade gångarna vid norra ingången där det var extremt halt strax efter åtta på morgonen!

Strax efter jag kom tillbaka tog jag bilden ovan som visar tio man som är ute med sina hemmagjorda snöskyfflar och kvastar för att sopa bort snön från trottoarerna! Jag antar det är anställda i de mäklarkontor och tvättfirmor som ligger just nedanför balkongen i norr, eller så är det anställda i bostadsområdet som har snöskottning som en ovanlig uppgift i sitt arbete! De hade kul i alla fall och det var många snöbollar som kastades under den lilla tid jag kollade ut!